Lämna mig inte...

Kapitel 1

*Ally's perspektiv*

Jag gick fram och tillbaka genom min och Shawn's villa. Han har kört iväg från vårt senaste gräl. För några veckor sedan började vi gräla, och det har inte blivit bättre. Han har behandlat mig som skit dom senaste månaderna, men så blyg som jag är så vågar jag inte säga emot honom för han kan bli så aggresiv ibland, plus jag älskar honom jätte mycket och vill inte förlora honom. Jag gick till köket och gjorde en kopp te, det kanske lugnar ner mig. Jag hann precis sätta mig ner vid köks ön när en bildörr slå igen, förmodligen Shawn. tänkte gå upp och kolla men jag orkar inte bry mig. Jo jag hade rätt, en arg Shawn kom inrusandes genom ytterdörren.

''Hej Shawn'' sa jag medans jag tog en slurk av mitt te.

''Hej'' svara han kallt medans han sprang upp till vårt sovrum.

Ughh, snälla Shawn...

Jag reste mig upp för att gå upp och prata med honom när jag hörde skype signalen från min data, ett gruppsamtal från Julia, Matilda och Celine. Dom är mina bästa vänner, jag har inte berättat för dom att jag och Shawn bråkar, det har dom inte med att göra direkt. Jag gick satte mig ner vid datan som stod vid soffbordet och svarade.

''Hej tjejer!'' sa jag och log

''Hej Ally! hur är det!'' sa Celine, alla var tydligen tillsammans för jag såg Matilda och Julia  i bakgrunden. Julia prata säkert med sin bror Harry. Julia är Harry Styles lilla syster, ja Harry Styles från One Direction, hon är tillsammans med Niall från bandet och Matilda är tillsammans med Harry, invecklat jag vet. Och Celine har en grej på G med Liam.

''Jo det är bra men tjejer jag ringer sen, har fullt up just nu!!'' sa jag lite stressat, vill verkligen prata med Shawn innan han går igen.

''Okey men vi ringer sen! puss puss!'' sa Matilda o gjorde en släng kyss. Jag lade på och begav mig uppått. Jag närmade mig sovrumsdörren när ja hörde ett mummlande från honom.

Vad mummlar han nu om då?

''Shawn vi måste prata'' sa jag medans jag stormade in i rummet, han låg på sängen med en kudde över huvudet. Han tog bort den när jag kom in i rummet.

''Vad finns där att prata om?'' sa han uppretat medans han satte sig upp.

''Att du har behandlat mig som skit dom senaste månaderna och ignorerat mig totallt!'' började jag skrika.

'' JAG HADE INTE BÖRJAT IGNORERA DIG OM DU INTE HADE KLÄNGT ÖVER CAMERON SÅ DÄR!'' skrek han och reste sig upp. Cameron är en av hans bästa vänner, han var ledsen på en fest för att hans hund dog och jag kramade honom för att trösta honom. Men Shawn tog det på något helt annat sätt.

'' JAG KRAMADE HONOM FÖR ATT HANS HUND HADE DÖTT! OM DU HADE VARIT EN BRA VÄN SÅ HADE DU LYSSNAT PÅ HONOM!''

'' SÅ NU SÄGER DU ATT JAG ÄR EN DÅLIG VÄN OCKSÅ?! DU ÄR SÅ ARROGANT IBLAND?!'' skrek han medans han gick närmare mig, vi stod nog ansikte mot ansikte nu.

''Vet du vad Shawn? jag står inte ut med att du är så elak mot mig! Jag stöttar dig och håller tillbaks min avensjuka när du är på turné och har tusentals tjejer runt omkring dig, men du kan inte tollerera att jag kramar din bästis för att han var ledsen'' sa jag medans tårarna börja rinna ned längst min kind. Shawn gick och satte sig på sängen, sur som bara den.

''jag är trött på det'' sa jag och tog mina bilnycklar och gick ut från rummet och ner för trapporna, Shawn i mina hälar. Han greppa tag om min arm och vände mig om.

''Snälla Al, gå inte'' sa han och titta mig djupt in i ögonen.

''Jag är ledsen Shawn men jag kan inte stanna kvar hos en som behandlar mig som en docka'' sa jag och gick ut genom ytterdörren, jag satte mig i bilen och tog ett par djupa andetag innan jag lämnade uppfarten.

Vad har jag gjort?