Nu har jag något att reta henne för under en lång period.
Chanels perspektiv
När jag kommer hem slår jag mig ner i soffan med en duns, jag vet inte hur många gånger jag skrikit på Corre på vägen hem från espresso house. Fan vad hon skämde ut mig. Nu kommer ju Dante tro att jag pratar om han med mina vänner, eller jag måste rätta mig. Corre.
Vilket jag gör men, är det positivt? Eller borde han inte veta alls att jag pratar om han? Eller?
Det första jag gör är att dra av mig mina byxor, då jeans inte är det skönaste klädesplagget. Så nu har jag endast på mig Dantes tröja, väldigt skönt. Nästan så att man tror att han är här när jag nämner hans lukt konstant.
Fyra timmar senare.
" Hallå?" Hör jag Corres röst genom mobilen.
" Ah hej" svarar jag lite trött, då jag precis vaknade. För att jag antagligen somnade i soffan.
" Haha somnade du?" Frågar hon
" Antagligen" svarar jag och drar en gäsp.
" Aja ska du med ut och festa ikväll?" Frågar hon
" Vettefan, är fett trött o-" hinner jag säga.
" Amen perfekt då hämtar Dante dig om en timme då?" Va?
" Va?" Frågar jag och drar ihop mina ögonbryn.
" Ja, Dante hämtar dig om en timme" svarar hon glatt, vänta vänta vänta vänta vänta vänta?
" Är du med Dante eller va?" Frågar jag förvirrat, jag hänger absolut inte med i dessa svängar.
" Aa jag är med alla killarna"
" Haha, varför de?"
" Asså jag skulle bara gå till Ica och av någon anledning var dem där och då följde jag med dem hem till Axel" säger hon
" Ah okej, fan va kul men -"
" Neeeeej Nell du behöver komma ut lite, och du vill väll med om Dante ska med?" Och inte förens nu inser jag att hon har på högtalare. Då killarnas skratt hörs tydligt i mobilen. Vafan ska jag svara nu???
" Ehh Corre, har du på högtalare?" Ännu mer låga skratt.
" Yeeeep" svarar hon, det är klart hon har.
Jag drar en djup suck innan jag lägger ner mobilen i mitt knä och drar händerna genom ansikte, okej Corre jag skämde ut dig men du har gjort det tre gånger nu?
" Men jag vill bara vara hemma och mysa Corre ja pallar inte" gnäller jag.
" Joo kom igen nu, jag är ju där" hör jag Dante säga, en rodnad lägger sig över mina kinder, men jävlar vad skönt att ingen ser mig just nu.
" Haha, men Dante jag orkar inte" skrattar jag fram, för att försöka låta så o stel som möjligt.
" Jo, jag kommer nu hejdå puss" och med dem orden lägger han på, vänta. Sa han nyss puss? Nej det gjorde han inte.
Eller jo? Det gjorde han fan.
Det finns väll inte så mycket att göra så jag får väll dra upp och fixa mig, detta var inte direkt en planerad kväll.
Efter ungefär en kvart hör jag tre bestämda knackningar på ytterdörren, då jag antar att det är Dante skriver jag istället till han på snap att dörren är öppen, och någon sekund efter det hör jag hur dörren öppnas och fotsteg in.
" Hallaåååå" Dantes röst fyller hela huset, något som gör mig glad. Varje minut i hans närhet mår jag bra av, vilket är konstigt?
" Här uppe!" Skriker jag tillbaka och hör snabba steg i trappan.
Dörren slås upp och in kommer en glad Dante, som är klädd i en dress, som såklart är Gucci.
" Tjenare pinglan" säger han vilket får mig att skratta till. Istället som jag trott att han skulle slå sig ner i min säng går han fram mot mig, vrider lite på min snurrstol, kollar mig några sekunder i ögonen, ett leende tar plats på hans läppar, blicken börjar flacka mellan mina ögon och läppar. Men tillslut är hans läppar tryckta mot mina.
Såhär tycker jag att våra hälsning alltid borde vara.
En timme senare.
Jag och Corre står och dansar till den höga dunkande musiken som utstrålar sig genom hötalarna. Dante har jag inte sett på ett tag, men mitt till påverkande alkohol tillstånd har slagit igång så det ända jag tänker på är nuet.
Några killar har försökt sig på att få mitt nummer men jag har endast höjt handen åt dem och fortsatt dansa och ha kul, när jag väl är ute och festar som inte är så värst ofta råkar jag alltid släppa loss lite allt för mycket. Av någon anledning får jag alltid i mig lite väl mycket alkohol, ibland blir jag även alkoholförgiftad. Men det händer inte ofta.
Den höga musiken som precis spelade Avicii byttes ut mot Travis Scott, goosebumps. En alldeles för bra låt enligt både mig och Dante. Ända sen jag lärde känna han har han alltid lyssnat på han, vilket får mig att också göra det.
Efter ett tag känner jag att jag borde leta rätt på Dante då vi inte setts på, vad kan det vara. 2 timmar?
Så jag och mina ostadiga ben trycker oss ut genom den stora folkmassan ut på altanen, där jag inte skymtar någon Dante. En suck lämnar mina läppar samtidigt som jag rör mig mot gräsmattan där ingen verkar ha sig. Där kan jag även ringa Dante i lugn och ro, då jag inte har någon lust att leta rätt på han i denna klunga av ungdomar.
För att komma ner till gräsmattan måste jag ta mig ner från altanen som säkert är 5 meter ovanför, så en trappa ner är vad som krävs. Vilken utmaning. I detta tillstånd behöver jag hålla i mig hårt för att inte ramla.
När jag kommer ner kommer man direkt till garaget där det just nu inte står någon bil, men en sväng till vänster är vad jag behöver göra för att komma till gräsmattan. Men innan jag hinner svänga känner jag hand ta plats på min arm, Dante?
Men när jag möter dem ögonen jag inte mött på ett helt år stelnar jag till.
Är det nu jag dör av rädsla?
_________________________________
Booom, nu händer de lite grejor. Men plzzzz snälla följ _hovahtakeovah. Vill komma upp i 200 följare snart o har 25 kvar haha. Hade uppskattat de såå💞
Rösta gärna<3
T O L V
ابدأ من البداية
