-" Dante släpp ut mig" säger jag i panik och börjar kolla mig omkring i hopp om att få upp dörren. Men alla små knappar är för osynlig för min del just nu.
-" Hey hey lugn, lugna dig" säger han med en road och bekväm röst samtidigt som han lägger sin hand på mitt lår. Chokat kollar jag på han då jag var 100% säker på att han skulle slå mig eller hälla en dricka över mig igen.
-" Jag ska inte göra dig illa, jag lovar" jag tar ett djupt andetag och andas ut. Hur ska jag kunna lita på han?
Efter ett tag stannar han bilden utanför en stor vit villa och kliver ut. Något jag inte har varken orken eller modet att göra. Min kropp svider av alla sparkar och slag, mitt ansikte bultar av träffen jag fick rakt på näsan. Bildörren slås upp och Dante slingrar sina armar runt om min kropp och bär in mig i huset, mot toan. Där han sätter mig på toa locket och kollar oroat på mig samtidigt som han tar fram pads med någon sprit på och torkar bort allt blod i mitt ansikte. Jag kvider till av smärtan några gånger vilket Dante verkar reagera på och gör sånna här 'Shh' ljud. Varför är han typ snäll mot mig?
Vi kanske funkar för stunden,men bara för stunden.
Efter ett tag är vi båda placerade i soffan framför tv:n och kollar OC, tydligen Dantes favoritprogram.
Ungefär 1 meters mellanrum är det mellan oss, han sitter och kollar intressant i serien medan jag studerar hans ansikte och val av kläder. Ett par svarta Gucci byxor med en svart hoodie och luvan på huvudet. Stämningen är tyst, lite stel. Vi har knappt sagt ett ord sen vi var på toan. Endast om jag ville kolla serie som jag nickade till svars.
-" V, varför är du snäll mot mig Dante?" Frågar jag och lägger huvudet lite på sne, han har sin blick kvar på tv:n för att antagligen kolla klart en scen men vänder sedan blicken mot mig. Hans undrande blick får mig att behöva fortsätta prata.
-" Ja, ända sen jag började skolan har du nog hällt över 10 drickor på mig, skämt ut mig inför hela skolan, spridit falska rykten och kallat mig massor av ord. Vad är anledningen till att du helt plötsligt "rädda" mig och tog med mig hem?" Frågar jag och han ser ut att skämmas, samtidigt som han tänker.
-" Gränsen går när man misshandlar någon" svarar han kort och kallt. Jag fnyser till lite av svaret då han nog inte inser vad han gjort.
-" Så du tycker att det du gjort mot mig är okej?" Frågar jag och syftar på alla grejer han gjort, han ser ut att skämmas ännu mer, så att han börjar bita lite på naglarna och kollar med blicken rakt i luften.
-" Förlåt" svarar han kort, utan att ge mig en blick. Jag himlar endast med ögonen och ställer mig upp.
-" Kan ja låna en tröja? Den här är inte så fräsch" säger jag och syftar på alla blodfläckar.
-" Ta vilken du vill, mitt rum är på övervåningen. Första dörren till höger" svarar han och jag beger mig upp. När jag kommer in i hans rum rotar jag runt i hans garderob och hittar en svart hoodie som ser nästintill ut som den han har på sig, snabbt byter jag om och trär på mig den innan jag beger mig ner mot soffan där Dante är. Sätter mig mittemot han för att fortsätta våran disskution.
-" Dante, ärligt nu. Varför hjälpte du mig?" Säger jag allvarligt, han sneglar mot mig innan han förklarar.
-" Jag vet att jag varit en fitta mot dig, men när jag såg dig ligga där helt blodig och helt oskyldig fick jag fkn nog. Dem där grabbarna försöker alltid imponera på mig, och jag hatar det. Så jag vet att dem bara gjorde de för att spela coola för mig. Men jag hoppas att dem fattat nu" svarar han och ger mig en menande blick. Jag nickar endast som svar då jag inte har en aning om vad jag ska svara. Vi blir tysta ett tag och endast stirrar, det ända som hörs i bakgrunden är OC.
-" Vad heter du ens?" Frågar han plötsligt, juste. Jag har aldrig sagt mitt namn till honom, men varför skulle jag ens?
-" Chanel" säger jag och sträcker fram min hand till Dante, som besvarar det.
-" Trevligt att träffa dig Chanel. Dante heter jag" svarar han med ett leende på läpparna, ett fint leende den här gången. Inte ett sånt här hånflin, vi skakar hand mest på skoj och skrattar till lite.
-" Berätta om dig själv Chanel" säger han
-" Eh, aa vart fan ska man börja. Jag kom hit till Sverige för ca 2 veckor sedan. Innan bodde jag med hela min familj i USA, men jag föddes här så jag är hel svensk. Min mamma och pappa är kvar i USA så
länge dem behöver då dem jobbar där. Så jag bor med min brorsa Emil nu, han jobbar som en galning så han betalar allt" säger jag och tar andan.
" Gjorde slut med min pojkvän för ungefär 5 dagar sedan som jag träffa i USA då han var otrogen. Har absolut inga vänner här så ensamt är det.
Är 17 år och mitt hela namn är Chanel Cornelia Ahlin. Durå?" Svarar jag och ler ett genitiv glatt leende till han.
-" Jävlar, vad gjorde en dick som han för att förtjäna dig?" Frågar han, va??
-" Hur menar du?"
-" Kolla på dig, du är skit snygg. Har värsta attityden som gör dig så jävla attraherande. Hur gjorde han?" Svarar han och ger mig den mest sexigaste blicken jag någonsin fått. Jag ler stort åt hans svar, han tycker alltså att jag är skit snygg?
-" Jadu Dante Lindhe, du är också jävligt attraherande. Synd bara att du är ett fakeas"
______________________________
Tredje kapitlet ute!! Blir så glad av era kommentarer, fortsätt gärna med det❣️
Gjorde så ont i mina händer att skriva det här kapitlet haha.
Ig: __hovahtakeovah__
Rösta gärna<4
T R E
Começar do início
