En ny sanning

Kapitel 1

~Annabeth~

Jag kan fortfarande inte förstå. Så tydligen har skolan i nya rom stängt. Jag, Percy, Piper, Jason, och Leo behövde då flytta till någon stad som hette Riverdale!? Vi ska uppenbarligen gå i skolan här tills den i nya rom öppnar igen. Alla ungdommarna blev överförda till olika skolor. Vi behövde absolut få den som ligger på andra sidan landet. Ahhh! Jag blir bara så trött på det här. Dessutom kommer inte ens Hazel och Frank gå med oss, de kommer börja på någon jävla skola i Greendale. Jag är iallafall glad att jag har Percy med mig. Just nu bor vi hos en fosterfamilj, Cartnys heter dem. De är snälla men känner inte till vårt förflutna. De låter oss 5 sova på vinden i deras hem.

"Skynda er! Ni vill väl inte bli sena för er första skoldag?"
skriker fru Cartny medan Hades bröt ut runt om i hela huset. Percy sprang upp och ner för trappan i rusande fart och slängde ner krafs i sin väska. Jason hade blivit klar i snart en halvtimma och stod och hängde vid dörren otålmodigt.

"Hallå kan vi inte dra nu?"
sade han med en ytterst irritetad röst. Piper som också var klar stod brevid honom och  skrattade åt det gulliga uttrycket Jason hade på sitt ansikte. Leo... ja, vad gjorde Leo. Han var väl den mest skumma av dem alla. Han hade sina brandsäkra kläder, vilket var kanske inte var en så dum idé. Men han vägrade ta av sig sitt kära verktygsbält. Vad är det med honom och det där igentligen? De hade kommit överens om att inte uppföra oss för skumt, t ex inte"Hej kolla på oss vi är halvgudar och kan utplåna er snabbare en blixten" skumma.

Annabeth försökte hålla ordning på Percy som nu i sista sekund blev klar met sitt skrammel.

"Kom nu sjögräshjärna" sa hon med en glad men trött suck.

"Jag kommer, jag kommer", han gav mig en snabb kyss innan vi tog oss mot bilen. Percy, som är den ända av dem som hade körkort fick äran att ta ratten.

(I bilen)
"Okej! Vem är redo för första dagen i skolan?"
"Jason, jag vet att du är exalterad med ta det lite lungt"
"Okej Pipes" Jason tittade ner i marken med en hundvalps blick. Piper bara skrattade och böjde sig över Leo som satt i backsätet mellan dem för att ge Jason en puss.
"Ehm...ni vet att jag är fortfarande här va?" sa Leo.
"Okej, vad som nu än händer där i baksätet så tänker jag inte komma sent till första dagen" dikterade Percy för oss. De tre i baksätet bara skrattade och Annabeth jag svarade:
"Jag håller med Percy, vi borde dra".

När Percy vred om nyckeln gav motorn till sig ett vrål och innan vi visste ordet av det var de ute på vägen. Skolan var inte långt bort, det tog inte mer än 20 minuter att köra dit.

När vi var framme hittade Percy turligt nog en parkering bland de hundratals andra bilarna. Bilen var densamma Prius som en gång blivt tillbucklad av en stormande Pegas.

När jag Annabeth skolan känndes det som om hon skulle trivas. Den var mycket större än den i nya rom och fylld med vanliga människor. Hon var lite nervös så jag tog Percys hand. Han log ett snett leende mot henne så började vi gå mot skolan.

Annabeth aldrig varit i en vanlig högstadieskola i hela sitt liv. Skåpen stod långs de kala väggarna och hela korridoren var fylld av ungdommar. Annaberh,  likaså de andra, kännde sig malplacerade, som om dem inte hörde hemma blad dessa normala tånoringar. Percy måste ha känt Annabeths oro och tog hennes hand i ett hårdare grepp medans dr letades fram mot var som skulle kunna vara rektorsexpetitionen.