PLAY BOY || D.L

prolog. Din fucking playboy

Onsdag
24 augusti
2018

"Jag är ingen fucking leksak Leo hör du det?!"
Sa han och röt mot mig.
"Okej jag har förstått det men du har ingen anledning till och bli sur på mig, vafan är det med dig Dante? Du brukar aldrig va så här."
"Men Leo är du så fucking efterbliven?"
"Säg inte sådär till mig, fattar du? Jag är inte efterbliven för jag inte fattar din fucking hjärna, förlåt mig." Sa jag och gick ut från hans hus med raka steg mot busshållplatsen.

"Leo vänta, vänta! VÄNTA LEO KOM HIT!" Hör jag killen jag för tillfället hatar ropa med allt starkare röst.
Jag springer nu mot busshållplatsen och jag hör hur han sätter sig i sin Audi och gasar iväg mot mig.
"Leo, nu! In i bilen!"
"Annars?"
"Annars så hoppar jag ut och drar in dig i bilen, du har två val: ett som gör dig enkelt för oss båda eller de andra som jag inte vill göra, så välj nu."
"Fine, men varför vill du ens prata?"
"För att vi måste reda ut saker, jag har inte vart så schyst mot dig, det ska jag erkänna och en andra saker."
"Okej prata på, du har fem." Sa jag och satte mig i bilen.

"Förlåt, asså sorry verkligen det var inte meningen asså att jag vart så kall mot dig och inte släppt in dig men jag e sånn som människa leonora. Det måste du lära dig, och asså om vi ska fungera måste du fatta det?!"
"Fatta vad? Vad snackar du om? Tror du vi är ett par eller något? Eller ens har något? Så som du har behandlat mig vill jag verkligen inte ha dig. Jag avstår från det du erbjuder, tyvärr Dante, du får ta ditt pick och pack någon annanstans och dra, jag går inte på dina raggningsförsök, jag kanske gjorde det i början men inte nu längre, jag vet hur du sårar kvinnor och människor runt om dig, jag vill inte vara en i mängden och jag är heller inte det." Fortsatte jag på det han påbörjat.
"Okej så? Är vi klara då då?" Fortsatte jag.
"Fine, ska du ha skjuts eller tar du bussen? Du får åka med om du vill." Sa han kallt till svar.
"Jag kan ta bussen men tack ändå."
"Nej snälla, va kvar Leo, jag behöver dig, du är mitt allt."

Dantes perspektiv.
Om hon bara visste vad hon skulle gå miste om, en helt ny jävla värd hon aldrig trodde funnits.

Tillbaka till Leos

"Okej men inget annat, raka vägen hem till mig, ok?"
"Ja absolut vad skulle jag ta dig?"
"Inte fan vet jag Dante, det är din hjärna." Sa jag med en sur ton.

Efter en stund så kände jag hur Dante placerade sin hand innanför mitt lår och log samtidigt som han kollade på vägen eftersom han såg att jag kollade frågandes på han. Vafan ska han göra nu tänkte jag innan jag kände att bältet spände åt och Dante drog hastigt av vägen.

"VAFAN GÖR DU?" Frågade jag argt.
"Leo sluta låtsas nu, jag vet att du vill ha mig, bara erkänn för dig själv nu." Sa han samtidigt som han knäppte upp både mitt och hans bälte och började kyssa mig på halsen, fan asså att jag inte kunde motstå hans läppar. Allt var så magiskt med han, han var kung i sängen, det fick jag veta i somras, då var vi två som jävla dyrasellkaniner, hela tiden låg vi runt, till en början utan känslor men så klart fick jag känslor för han och han låg med andra såklart och jag blev sårad och vi slutade upp eftersom jag sa som de var och nu har vi börjat ses igen eftersom vi saknade varandra.

Efter tankarna som flög till mitt huvud stannades allt upp, vi låg igen. Och det var det, han kände tydligen nåt för mig men jag trodde inte på det för jag vill inte bli sårad igen.
Sen var jag utanför mitt hus och låste upp dörren och gick ensam över dörrkarmen.

Första kapitlet från min tredje Hov1 bok som handlar igen om daniiii<3 hoppas ni mår bra, glöm ej rösta<3