Noria Loriens Dotter

Brödraskapet ger sig iväg

Nu ett par veckor senare var det äntligen dags att ge sig av. Jag längtade efter att få komma ut i friheten eftersom dem senaste 40 åren hade jag inte sätt mer av världen än insidan av gården. Elrond säger att det är för att skydda mig men det är inte direkt ett problem för mig att skydda mig själv eftersom att jag är väldigt skicklig i bågskytte och även kan hantera diverse andra vapen såsom svärd t.ex. Jag hade alltid ogillat Elrond eftersom han i princip hållit mig fången i mitt hem i 40 år. Men nu skulle jag äntligen få komma ut. Det hade tagit sin tid att övertala honom men Aragon hade faktiskt varit snäll och hjälpt mig. Dock gick han inte med på det förens Gandalf la sig i diskutionen. Den trollkarlen har alltid hjälpt mig och det är jag evigt tacksam för. Iallafall nu  gick vi mot utgångarna jag hörde Frodo viska
"Är det höger eller vänster Gandalf"
"Höger" (kmr nt ihåg va han säger) och den lilla hobben tog av till höger. Jag vände blicken mot himlen och vinden tog tag i mitt hår. Det här var bättre än vad jag någonsin kunde drömma om! Dock höll det inte länge flera veckor senare skulle vi passera över berget med gruvan moria under sig. Vi hick länge på berget och eftersom det var snö sjunk hobbitarna Ner ända upp till magen. Plötsligt hörde jag något och jag såg att Legolas hört samma sak. En röst i berget ändå tog det lång tid innan resterande hörde det men då hade vi redan informerat dem.
"Det är saruman!" Utbrast Gandalf och började snabbt mumla något som jag insåg var motförtrollningar. Men ändå började berget att rasa.
___________________________
Spottandes kom jag upp ur den djupa snöhögen  lika så gjorde dem andra.
"Gandalf vi går genom Moria!" Utbrast Gimli. Smått panikslagen väntade jag på att gandalf skulle ge gimli ett nej och komma med en bättre ide men nej. Istället lät han Frodo bestämma Frodo som nästan aldrig ens varit utanför The shire. Såklart som om det inte vore illa nog så bestämde Frodo att vi skulle passera genom gruvan. Jag gick och svor tyst för mig själv på alviska Legolas hörde mig och vände sig roat om. Jag rodnade.
__________[]{}<>__________
Långt senare stod Gandalf fortfarande och funderade över lösenordet man behövde för att komma in i Moria. Jag hade listat ut det för länge sen men jag hade fortfarande lite panik över vad som väntade så jag höll det för mig själv ett tag. Precis då gick Frodo fram till gandalf och sa
"Gandalf vad är der alviska ordet för vän?"
"Melon!" Utbrast gandalf och berget öppnade sig. Vi gick in i gruvan och dörren stängdes bakom oss. Det började bra alltså.. genom gruvan gick vi utan större problem inte förens vi blev upptäckta av orcherna på grund sv att en klantighobbit tappade ett lik ner i en brunn. Nu var vi alltså jagade av hundratals Orcher. Vi sprang in i ett rum och ställde för dörren med diverse saker. Boromir tittade genom nyvkelhålet
"dem har ett grottroll!" Utbrast han. Shoff så va dörren borta jag spände bågen och drog fram en pil samtidigt som jag satte en annan i munnen. Jag sköt ner massa Orcher när jag insåg att Frodo la platt på marken utan vapen och grottrollet stod över hnm med en stor klubba. Jag sköt en pil på honom och han vände sig om förvirrad vilket gav Aragon tid att rädda Frodo.  Jag såg den andra hobbiten som kämpade mot tre Orcher och utan att vara kunnig i svärdsfäktning låg han i svårt underläge så jag sprang fram till honom och sköt ner den ens Orcher på vägen den andra stack jag en pil i när jag kom fram. Sam fick snabbt kontroll över den tredje och lyckades faktiskt döda den. Vad som hände sedan minns jag inte jag mins bsra att vi sprang och att orcherna plötsligt flydde. Ett brinnande monster trädde fram.
"En Balrog spring!" Skrek gandalf och alla satte av i en rasande fart jag vände mig inte om än ända gång förens vi kom fram till den trasiga bron/trappan Legolas hoppade smidigt över och även gandalf tog sig över. Aragon kastade över Sam och sedan Merry och pippin innan jag elegant hoppade över till andra sidan när han sedan tänkte kasta över gimli också nekade dvärgen bestämt och hoppade klumpigt över om inte Legolas tagit tag i hans skägg hade han fallit handlöst neråt. Nånting knackade och Aragon försvan lägre bort han och Frodo ställde sig längst ut på klippan och sakta rörde den sig mot oss. När dem äntligen var framme fortsatte vi springa i full fart mot gruvans utgång. Vi sprang över en bro och mitt på bron stannade Gandalf
___________________________
Heeeeej ännu ett kapitel och tror nästan det kommer ett till ikväll :)