"Vilken tönt jag är va?"
"Den vackraste tönten"
Stella, en storstadstjej från Stockholm åker utomlands med sina kompisar strax efter studenten. Där stöter hon på Dante, en medlem i gruppen Hov1.
Vad händer när man faller för någon som hela Sverige k...
"Hej, Stella Engdahl" Jag sträckte fram handen och kvinnan framför mig tog tag i den.
"Isabella Linder, välkommen. Slå dig ner"
"Tack" Jag satte mig på stolen mittemot henne och hennes skrivbord. Jag hade lyckats få en arbetsintervju på samma café som Cornelia jobbade på. Det var inget jag egentligen ville jobba med, men det var bra extrapengar och väldigt lättförtjänta.
"Så, Stella, du vill ha ett extrajobb här"
"Ja, precis. Jag pluggar till sjuksköterska på högskolan och då skulle det vara väldigt bra med ett jobb och tjäna lite extra pengar samtidigt"
"Jag förstår. Har du haft något jobb innan?"
"Ja, här är mitt cv" Jag la fram ett papper och Isabella tog emot det. Hon läste igenom det och såg rätt "nöjd" ut.
Intervjun rullade på och det kändes bra, jag hoppades verkligen att jag skulle få jobbet, det vore riktigt bra att få pengarna.
"Vi hör av oss, tack för att du kom"
"Tack så mycket"
Jag tog tunnelbanan hem och gick förbi Coop för att handla hem lite saker jag behövde. Lite pasta, mjölk, bröd och sånt där man behöver.
"Hallå!"
"Hej! Jag visste inte att ni skulle komma" Jag gick ut till hallen förvånat. Där stod mamma och pappa, glada som vanligt, helt oväntat.
"Nej, inte vi heller, men vi var i närheten så då chansade vi om du var hemma"
"Ja, det är jag. Vill ni ha kaffe?"
"Gärna"
Jag gick ut till köket och satte igång kaffebryggaren. Mamma och pappa kom också ut till köket och satte sig ner vid bordet.
"Tur att jag nyss var och handlade" Sa jag och höll upp ett paket singoalla.
"Åh, mina favoriter" Sa pappa. Jag log mot honom och la upp kakorna på ett fat. Kaffet blev klart och jag hällde upp det i tre muggar. Vi satte oss ner och mamma ville såklart prata om Dante, surprise. Det kändes jobbigt, men jag skulle försöka göra det utan att gråta. Jag ville inte sitta och gråta över Dante framför mina föräldrar, det är sånt man har kompisar till.
"Är allt bra mellan er?" Jag hade blicken nere i min kaffekopp och funderade på vad jag skulle svara.
"Det är väl lite sådär" Mamma la handen på min och kollade på mig.
"Gumman, har det hänt något?"
"Vi har en liten paus kan man säga, vi får se vad som händer sen"
"Okej, kom ihåg att du ska må bra iallafall"
"Ja, jag vet mamma"
Mamma hade alltid varit noga med att jag skulle må bra, och om man mådde dåligt i något så skulle man ta sig ut ur det. Grejen var att jag mådde bra med Dante, hur bra som helst faktiskt. Det var bara tufft nu med tanke på vad han gjorde, men jag visste att jag snart eller senare var tvungen att bestämma mig vad jag skulle göra. Jag ville förlåta honom, det var det ändå jag ville, jag visste bara inte om jag kunde.
"Ska vi ut och övningsköra lite kanske? Du har väl uppkörningen snart?"
"19:e har jag uppskrivning och uppkörning 29:e"
"Spännande! Men det kommer du klara galant!" Jag kollade på pappa och log lite smått. Detta fick mig att påminnas om att jag var tvungen att plugga till uppskrivningen. Jag hade pluggat en del redan med jag behövde repetera allt, så det fick bli mitt kvällsnöje.
21:04 Cornelia Kan vi inte dra ut?
21:10 Stella Behöver egentligen plugga till körkortet, men visst
21:12 Cornelia Gr8, kommer till dig om snart
Jag läste klart sidan jag var på och la undan böckerna. Från att plugga till körkortet till att gå ut, vilka kontraster det kan bli på en kväll. Cornelia kom hit en stund senare, sminkad och klar. Jag hade också sminkat mig men jag var tvungen att välja kläder. Det gick för en gångs skulle rätt snabbt och runt midnatt tog vi tunnelbanan in till centrum.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Gillas av ludwigkronstrand, emmadahlgren och 1 467 andra
stellaengdahl aldrig tyst när vi är i närheten
Visa alla 83 kommentarer
emmadahlgren du är sjuuuuk corneliaas snyggaste jag vet hovah_fp vacker ❤️ hedviigblom1 så fin 😍😍
"Två mojitos tack" I princip skrek jag för att bartendern skulle höra. Han började göra iordning våra drinkar direkt och jag betalade. Jag tog drinkarna för att gå bort till Cornelia igen. Jag vände mig och och precis bakom mig stod Dante. Vi båda blev förvånade och kollade på varandra. Vi stod tysta ett tag tills jag bröt tystnaden.
"Hej"
"Hej"
Det kändes bra att se honom. Det var skönt att se att han tog sig ut och gjorde något. Men samtidigt gjorde det lite ont också. Ont av saknaden. För som jag saknade honom. Min hjärta var inte helt utan honom. Utan Dante skulle det alltid vara något som saknades.
"Jag ska nog gå tillbaka till Cornelia" Dante nickade och jag gick förbi honom.
"Jag mötte nyss Dante" Sa jag när jag gav Cornelia hennes drink.
