Harry
Jag, Hermione och Ron sa hejdå till Mr och Mrs Weasley och klev på tåget. Vi hade spenderat större delen av sommaren i kråkboet med Rons familj. Vi hittade direkt en ledig kupé. Nästan alla var tomma.
-Varför är det så tomt på tåget? Frågade Ron Hermione.
-De flesta har inte återhämtat sig efter kriget. Men kom nu Ron! vi måste gå till prefekternas kupé.
Ron och Hermione lämnade kupén. De hade blivit valda till första prefekter.
Nästan direkt efter att dörren slagit igen slogs den upp igen och in genom dörren kom den blonda killen från Slytherin som jag trodde var den sista som skulle komma tillbaka till Hogwarts.
Draco Malfoy satte sig mittemot mig.
-Det är så tomt i tåget och de blir väldigt ensamt att sitta själv i en egen kupé, sa han.
-Ok, sa jag påföljd av en lång tystnad. Malfoy stirrade ut genom fönstret och jag stirrade på honom.
-Jag trodde... Jag avbröt mig och stirrade ner i golvet. Jag hade varit nära att fråga varför han inte var i Azkaban.
-Att jag var i Azkaban!? Nej, eftersom min mor räddade livet på dig så slapp vi undan Azkaban. Inte min far dock. Malfoy vände bort blicken.
-Jag beklagar, sa jag fast egentligen var jag bara lättad att hans galna pappa var inspärrad.
-Jag är ganska lättat att få slippa honom egentligen, han ställde alldeles för höga krav på mig och när jag inte uppfyllde dem straffade han mig.
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag nickade och förbannade mig själv för att jag var så okänslig.
_____________________
Jag hörde en röst ur mitt inre. Den sa mitt namn, om och om igen.
Nej vänta, rösten var på riktigt och den tillhörde Draco. Jag öppnade ögonen, lutad över mig stod Draco.
-Harry! Var tyst och gör som jag säger, viskade han. Jag undrade vad han nu hade fått för sig.
Draco kröp upp på bagagehyllan och jag följde efter.
-Någonting från vagnen! Ropade godishäxan från korridoren.
Draco satte pekfingret för munnen, tecknade åt mig att vara tyst. Godishäxan stack in huvudet i kupén och Draco mumlade några ord. Plötsligt fylldes hela kupén av vita kaniner som argsint började jaga efter godishäxan, som sprang skrikande därifrån.
Draco mumlade några mer ord och kaninerna försvann. Han hoppade ner från bagagehyllan och gick fram och stängde dörren, låste den.
-Det är en tradition för mig, Crabbe och Goyle. Förra året var det spindlar, hundratals spindlar, sa Draco och sträckte fram handen. Jag tvekade nån sekund och använde den som stöd för att ta mig ner.
-Det där var... Men Draco avbröt mig.
-Mysigt, fyllde han i. Jag stirrade chockat på honom och hans kinder började inta en rosa nyans.
Draco satte sig bredvid mig. Väldigt nära.
-Är du singel? Frågade han som han hade hållt på frågan ändå sen han kom in i kupén.
Jag skakade på huvudet, jag blev lite ställd, varför undrade han om jag var singel?
-Hermione? Frågade han. Jag nickade.
