Konstigt att inte dom andra har vaknat....?
Jag går tillbaks till mitt rum...
Men det känns plötsligt som att någon andas tungt i min nacke, jag vänder mig snabbt om och kollar runt omkring mig.
-Hallå....??? Säger jag lite tyst, för att inte väcka dom andra...
precis när jag ska vända mig om och gå tillbaka till mitt rum, så ser jag att dörren till källaren smälls igen.
-Huh.....!!!! Skriker jag nästan tyst för mig själv, i chock. Jag springer till mitt rum i panik...
Den natten kunde jag inte sova.
NÄSTA MORGON
Vi alla sitter vid frukosten och äter.
Ska jag berätta om inatt eller inte....?
- Mamma........ Ehhhhhmmm..... Sa jag lite försiktigt.
- Vad är det, gumman? Frågade mamma.
- Jooo.... Eller....... Nej, det var inget.... Sa jag och vevade runt min sked i yoghurten.
1 TIMMA SENARE
- Hejdå! Ropar jag till mamma, pappa, Alva och Wille.
-Hejdå! Vi kommer ungefär kl 5! Ropar mamma vid bilen.
Dom ska till jobb och dagis.
Jag är sjuk... Första dagen i skolan.
UNGEFÄR 2 TIMMAR SENARE
Jag ligger under mitt täcke, i mitt rum. Här får jag väll ligga tills kl 5....
Detta hände: Jag skulle gå till köket för att göra lunch, när jag plötsligt såg en skugga i mamma och pappas rum. En skugga av en tjej, i typ 13 års åldern, hon höll typ på att bädda i deras rum, när hon insåg att jag kollade vände hon sig mot mig, och skrek.... Ett skrik jag aldrig kommer glömma. Ett skrik som skar genom öronen. Hon skrek inte av rädsla, jag tror hon skrek för att göra mig rädd, eller något annat.
Men en konstig sak var att när jag sprang därifrån skrek hon massa siffror....
"34412" ropade hon högt. Och väldigt tydligt.
34412..... Vad menade hon egentligen med det?
