#14

786 18 1
                                    

Kapitel 14

~Tidigare~
'Ni då? Har ni något andra hands val?' frågade jag.
'Skådis!' sa Oscar och jag nickade.
'Typ fastighetsmäklare eller något annat med ekonomi.. Man får typ bra lön i såna ämnen.' sa Ogge och jag fick nicka igen.
'Jag vill också bli skådis!' sa Felix och vi skrattade.
'Jag vill bli mekaniker eller något annat men jag ska hålla mig till musiken och dansen!' Sa Omar.
'Fast jag är säker på att ni lyckas!' sa jag och dom log bara och Felix kysste mig på kinden.

__________________________________________
2 weeks later!
•Begravning..•

'Det går bra..' Viskade Felix och kysste mig på huvudet medan jag grät sen kom killarna och kramade mig en och en.
'Det här blir bra, Lisa, allt kommer gå bra!' sa Ogge.
När jag släppte kramen såg jag Liam.
'Liam..!' viskade jag och killarna kollade bakom oss.
Jag sprang fram till Liam och hoppade upp på honom och kramade honom.
'Jag har saknat dig!' sa jag.
'Men vi sågs ju förra veckan.?' sa Liam och log.
'Men jag saknade dig ändå..' viskade jag.
'Åh jag dig syster..' viskade han tillbaka sen släppte han kramen och torkade bort mina tårar som rann ner för kinden.
Vi gick till killarna som hälsade på honom och sen in i kyrkan.
Efter att prästen hade babblat på så hade några av våra och mammas släktingar pratat om mamma och sen ropade min kusin Tanja upp mig.
'Lisa.. kan du komma upp hit?' frågade hon och viftade med handen mot mig och alla vändes mot mig och Liam nickade att jag skulle gå och Felix puttade på mig.
Jag gick upp och möttes av ledsna ansikten.
'Kan inte du sjunga lite? Snälla, det skulle betyda mycket för din mamma.' sa hon och jag nickade lite långsamt.
'All Of Me..' viskade jag till han som satt bakom pianon och han nickade och började spela.
Jag började sjunga och fick en massa förvånade blickar av alla som satt här och killarna lös upp som en sol!
Jag vinkade hit dom så dom kom och gav dom en varsin mikrofon..
'Sjung med..!' viskade jag och dom började sjunga med.
När vi var klara applåderade alla och vissa bus visslade eller skrek för det var Foooers här.
Alla applåderade länge sen kom prästen igen och började babbla och vi fick gå och sätta oss och jag fick en massa stolta blickar av släkten och jag besvarade alla med ett leende.
'Jag har alltid vetat att du är fantastisk!' viskade Liam i mitt öra.
Nu var vi på vä ut ur kyrkogången och då kände jag hur en klump i magen växte och hur en ensam tår rann ner för min kind.
Felix tog min hand och kysste mig på huvudet.
När vi stått ute vid begravningen i en halvtimma skulle vi dra hem.
'Liam..!' sa jag och sprang till honom.
'Hur blir det med oss då? vart ska vi bo?' Frågade jag och han kollade ner i marken..
'Lisa...' sa han tyst och tittade in i mina ögon.
'Jag kommer bo hos Anton.. du ska bo hos Felix eller de andra grabbarna.' sa han och kollade in i mina tårfyllda ögon.
'Så vi ska också separeras nu...? tänker du bara lämna mig..?' frågade jag och där kom tårarna och sen kom killa a bakom mig.
'Tänker du lämna mig nu!? Nu när vi förlorat våra skapare!?' sa jag högt och grät.
'Lisa! Jag lämnar dig inte! vi separeras inte!' sa han.
'Jo Liam! Det är det vi gör! Vi sätts i helt olika familjer nu och kommer inte träffas varje dag som vi gjorde förr!' skrek jag och kollade in i hans ögon som också var lite våta.
'Lisa..' hann han säga innan jag avbröt honom.
'Nej..! Det finns ingen jävla mening med livet längre!' sa jag och slängde en armbands blomma på marken och rundade Liam och sprang bort mot Felix hus men stannade lite innan.
Jag stannade vid en gränd och gick och satt mig mot tegelväggen.
Efter mig kom Felix.
'Lisa..' sa han och satt sig bredvid mig och drog in mig i en kram.
'Jag har lust att spränga ett hus just nu..' mumlade jag och han skrattade.
'Jag förstår dig, där finns det en massa glasflaskor.' sa han och pekade på en massa glasflaskor.
Jag reste mig upp och tog en flaska.. jag kollade på den en stund.. sen slängde jag den i väggen hårt som satan!
Fast den krossades såklart inte..
'Snyggt! kolla hur proffsen gör!' sa Felix och kastade en flaska.. som självklar gick sönder i tusen bitar.
Han kollade på mig med ett flin på läpparna.. Jag gick emot honom la händerna på hans bröstkorg.. kollade upp i hans ögon.
Han böjde sig ner för att kyssa mig men jag puttade bort honom.
'Lek inte med ödet gubben!' sa jag och tig en flaska och kastade litee hårdare i vägen som nu gick sönder i tusen bitar och Felix applåderade och jag gick fram till honom och la armarna runt han nacke..
'Jag kommer bara vara ivägsändare om jag ska bo hos dig..' viskade jag.
'Absolut inte! tänk inte så! Min familj älskar dig!' sa han och kollade djupt i mina ögon..sen kysste han mig.
'Vi drar hem..' sa han och tog min hand och jag nickade.
Vi kom ut genom gränden.. men Tillslut stannade vi p.g.a att en stor svart bil som stannade framför oss.. och ut kom det självklart paparazzis..
Felix tog ett hårdare grepp om min hand..
'Felix.. Felix.!' sa dom i mun på varandra och frågade en massa frågor och tog bilder.. jag försökte gömma mig bakom min armar och bakom Felix.
'Inte nu...' sa Felix och hjälpte till att gömma mig.. iallafall mitt ansikte.
'Spring..!' viskade han i mitt öre och började springa med mig.
När vi äntligen kom hem gick vi in till vardagsrummet där Cecilia och Felicia med killarna.
'Åh gumman..!' sa Cecilia och kom och kramade om mig.
'Hur mår du?' frågade hon och kollade i mina ögon.
'Jag när bra..' sa jag och log.
'Bra. Jag är så ledsen för vad som hänt.' sa hon och jag log sen fick jag ännu en kram sen en av Felicia sen av killarna.
'Okej, men jag och Felicia ska till mina kompisar över helgen, vi ses på Måndag.' sa Cecilia.
'Okej, hejdå..' sa Felix och vi alla sa hejdå.

Mer kommer i nästa kap! ni fick ett extra Idag så bi får sen när nästa kommer! #Love

Then I Met You! {The Fooo}Unde poveștirile trăiesc. Descoperă acum