Ethans perspektiv:
Jag suckar högt åt mina bröder "asså Nolan snälla är du dum?" Jag kollar på Grayson och börja prata jag med "ja asså snälla." Nolan kollar sårat på mig och jag ger honom en ledsam blick "förlåt" han pratar tyst och hans röst skär sig. Jag ser att tårar börjar rinna från hans ögon och han springer in på sitt rum. " helt jävla otroligt" Grayson skakar på huvudet och jag spelar med " jag asså hur svårt ska det vara?" Han rycker på axlarna och kollar med en arg blick mot Nolans rum. "Jag ska handla hänger du med?" Jag skakar bara på huvudet. han vänder sig om och går mot ytterdörren och smäller igen den.
Jag springer mot Nolans rum och sliter upp dörren. Han sitter mot väggen i tårar. Min kropp känns helt bedövad och jag slänger mig ner bredvid honom. Jag drar in honom i min famn och vaggar oss fram och tillbaka. Han snyftar och mitt hjärta går i tusen bitar. Nolans ansikte är tryckt mot mitt bröst. " jag är så ledsen förlåt" jag viskar och känner hur även mina tårar börja rinna och landar i hans hår.
Jag drar min hand igenom det och kysser honom försiktigt på pannan.
Han vänder sitt huvud mot mig och jag lägger mina händer mot hans skarpa käkben. Jag drar mina tummar över hans släta kinder och torkar bort de salta tårarna. Jag trycker ihop våra läppar och känner mig alldeles knäsvag, alla känslorna kommer som en bomb som dom alltid gör och jag känner mig lycklig. Jag känner Nolans händer leka med mitt hår och jag ryser i hela kroppen.
Jag lägger mig i hans famn och trycker mitt ansikte mot hans hals. Jag andas in doften som alltid lugnar mig och snyftar lågt. "Jag älskar dig" jag viskar mot hans hals och kollar sedan upp mot honom han ler smärtsamt mot mig och nickar " jag älskar dig också" han kysser mig igen och jag bryter ihop totalt. hela min kropp skakar och tårarna rinner som ett vattenfall. Jag lägger mig i fosterställning på golvet och hulkar oregelbundet. Jag skriker ut alla mina känslor. "Sch" Jag känner hur jag blir upplyft i Nolans starka armar och han tar med mig till hans fönster.
Han sätter sig ner med mig i hans famn. " Ethan ta det bara lugnt" han blåser bort lite hår som åkt ner framför min panna och stryker sin hand igenom det. "kolla på himlen. Så stor, så fri, så oskyldig men ändå så liten och så skyldig, den ser allt som händer under den. folk som dör, människor som mår dåligt, folk som inte får mat, folk som inte får älska för att vissa tycker det är fel. Och den bara är där och gör ingenting förutom att titta på."
Allt som lämnar hans mun låter så osammanhängande men ändå så rätt bara för att det är han som säger det. jag kollar mot himmeln och hm:ar tyst. Nolan sjunger tyst i mitt öra och jag får gåshud. Hans röst är så len, känslig, sårbar, så fylld med känslor. Som att han sätter ihop alla våra känslor all oro och sorg och sjunger ut det tills dom är borta. Jag känner mig fri, även om jag är fast i hans armar känns det som att jag äger hela världen. Han är min värld och just nu är min värld helt fri, inga krig, inga sjuka och ledsna personer allt bara är vad de är.
Jag hör en bil köra in på parkeringen. Jag flämtar och Kollar upp på Nolan, "kom" han pratar tyst samtidigt som han reser sig upp. Han flätar samman våra händer och öppnar sitt fönster. Jag klättrar ner först och släpper inte Nolan med blicken. Jag känner hur hela min kropp är fylld av liv bara av tanken att fly en stund till vårat egna ställe, ingen som dömer igen som tycker att vi är konstiga, inga regler. Ett ställe där vi kan vara själva,där våra drömmar är verklighet, där vi kan vara lyckliga med varandra.Nolan tar min hand och vi springer, springer från vekligheten.
Ett glatt skratt lämnar min mun. Min andning är snabb och jag försöker få den normal igen. Lyckan pumpas ut tillsammans med våra snabba hjärtslag. Jag slänger mig över Nolan och vi faller mot marken. Jag rullar av honom och lägger mig vid hans sida. Ett stort leende är på våra läppar och vi skrattar tillsammans. All press är ur världen och jag känner mig lättad. Vi vänder oss mot varandra, mitt hjärta bara skriker efter honom. Nolans hand är placerad vid mitt käkben och hans tumme rör sig fram och tillbaks. Jag lägger min hand över Nolans och kollar in i hans ögon.
Han lutar sig fram och kysser mig passionerat. Der känns som att en färgbomb sprängs i min mage jag känner mig glad, som att ingen kan stoppa oss, som att blommorna runt oss lever lite mer och har lite starkare färger än förut, som att våra hjärtan kan slå för varandra utan att det är fel, som att allas skuggor är svarta men våra lyser av alla världens färger, som att alla går och hänger med huvudet mot marken och vi står högst upp i Eiffeltornet, som att det är vi, vi och ingen annan.
"du har fått en gräsfläck" Nolan skrockar och kollar ner mot sin gula tröja som visar en liten bit av hans mage. Hans håliga jeans har också gräsfläckar och jag skulle bli förvånad om inte mina hade det också. Jag möter Nolans blick och ler mitt största leende. Nolan tar loss en blomma från marken och sätter den vid mitt öra. Han ler och jag kan inte hjälpa att le ännu större om det ens är möjligt.
Nolan tar upp sin telefon från fickan och riktar kameran mot mig. Jag hör det klickande ljudet och Nolan kollar ner i telefonen "gulligt" mina kinder blir varma och jag skrattar till. Jag tar telefonen från honom och ändrar håll på kameran sedan riktar jag den mot oss. Jag ler och Nolan kysser mig på kinden. Jag kollar igenom bilderna och ler. Jag skickar dom till mig själv och tar upp min telefon ur fickan. Jag ser att Grayson har skickat massa sms och jag går in i våran konversation.
Fifty shades of gray: hallå vart är du?
Fifty shades of gray: Ethan???
Fifty shades of gray: Nolan är också borta är du med honom?
Fifty shades of gray: men svara jag blir ju orolig fattar du väl
Fifty shades of gray: ethanethanethan
"Grayson undrar vart vi är" Nolan kollar besviket ner i marken. "Du kan gå hem först" jag ger honom ett smärtsamt leende och kysser honom en sista gång. "Jag älskar dig" våra ögon möter varandras "jag älskar dig med." Jag vänder mig om och springer mot vårat hus, till verkligheten som jag hatar.
