Jag springer skrikande ur lägenheten slagen orden allt det gjorde så ont. Jag sprang mot bron jag såg människorna som satt vid kafét och tittade på solnedgången ovanför bron. Snart ska min smärta försvinna. Nån skriker men jag bryr mig inte nu ska jag bort jag klättrar snabbt upp på broräcket och kastar mig ut mot asfalten under jag hör några sista rop sen blir det tyst och jag förstår att mitt liv blev bra.
