@Harrystyles lade till dig som vän
Melissa har en brorsa som bor i London. Dem står varandra rätt så nära och snapar ofta. Tydligen så är Elliot bekant med självaste Harry styles.
She had turned around from us. And she didn't answer our questions. I wasn't mad at her. How could I? I was mad at the people who hurt her. Then we heard it, a sob. Was she crying? I walked around the bed to see her crying. When she saw me she hide her face in her hands. I sat down next to her and dragged my fingers through her brown hair.
-It's going to be alright, sssccch...
She shook her head and looked me straight in the eyes. She was in such pain and it hurt me. Even if we haven't know each other that long, I had started to care for her.
-It's never gonna stop, she cried.
Elliot rushed to his sisters side. It was actually really cute how close they were.
~Melissa~ (Söndag) Jag vaknade upp i min sköna säng. Helst av allt ville jag stanna kvar. Men Elliot och Harrys flyg skulle gå vid tolv och jag ville ha lite tid med båda två innan. Mitt ansikte var så gott som helt återställt. Vilket var skönt. Allt jag behövde tänka på nu var att ha långärmade tröjor på mig. Jag låste upp min mobil och gick in på snapchat. Där jag skickade iväg en snap till Harry.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Snapen öppnades efter bara några sekunder. Min blick var helt nere i mobilen.
-Good morning to you to! Sa en röst bakifrån.
Jag vände mig hastigt om och såg Harry stå i dörröppningen. I ena handen höll hanen frukost bricka.
-Breakfast? Frågade han.
-Sure, sa jag och vände hela kroppen mot honom.
Han la ner brickan i min famn och satte sig bredvid mig. På brickan fanns en kopp vanilj te, bacon, ägg och rostat bröd.
-Thanks! You didn't have to, sa jag vänligt.
-Yeah I did! You got out of the hospital yesterday! Protesterade han.
Jag himlade med ögonen åt honom. Istället för att börja tjafsa om frukosten började jag äta på den. Den var supergod.
-I will miss you, sa jag tillslut.
-I'll miss you to. But I still missing your bullies faces against my fists, sa Harry med en retsam röst.
Men jag kunde tyda på hans ögon att han var allvarlig. En suck lämnade min mun.
-I'll be alright, sa jag och gav honom ett leende.
-Promise me that you call me or Elliot if you get in trouble?
-I promise, sa jag och höll diskret fingrarna i kors.
-Good!
***
Vi stod på flygplatsen. Jag kramade hårt om Elliot. Vi sågs inte så ofta. Tanken på att han flugit ända från London för att jag var skadad värmde i hjärtat.
-Ta hand om dig själv nu, sa han allvarligt mot mig.
-Oroa dig inte, svarade jag och gick vidare till Harry.
Jag gav honom en snabb kram innan vi började stirra varandra djupt i ögonen.
-Just call us if you need help. We answer any time, sa Harry.
Jag nickade svagt och de började röra sig mot planet. Min blick iakttog planet när det lyfte. Jag skickade iväg en snap till dem båda.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Jag visste att de först skulle svara när de kom fram. Men jag kunde vänta. Sakta började jag röra mig mot taxin utanför flygplatsen.
