Lycka

1

Chris's ändlösa berättelser irriterade ärligt talat Mathilda. Med armarna gestikulerandes och det kortklippta svarta håret flygandes fram och tillbaka var hennes yngre syskon dock så oemotståndligt söt att hon inte hade hjärta att säga till hen.
Flytten hittills hade varit rätt tråkig, men Mathilda var glad över att de gjorde det. Hennes förra skola hade varit helvetet på jorden, om hon skulle uttrycka mig enkelt.
Hon kunde bara hoppas på en skola med färre nedlåtande idioter.//
//
Felicia hade varit rätt sur över skolstarten fram tills den stunden en helt ny person gick in i klassrummet. Det mörkt bruna håret föll ner i den nya tjejens aningen ljusare ansikte och Felicia kände hur kinderna hettade till. Hon slängde ner ansiktet i händerna, som vilade på bordet.
-Eller hur, Felicia?, hörde hon Amelie, som hade feltolkat Felicias gest, Vi behöver inte fler idioter som tror att de är tillräckligt bra för oss!
Felicia suckade. Varför var hon vän med de här personerna? Helt enkelt en position svår att stiga ner från.//
//
Mathilda lärde sig om den nya klassen fortare än vad hon hade trott. Marcus och Filip ville ingen vara med, de var klassens "nördar". Populärast var Felicia, och hon verkade också som en sån person man håller avstånd till. Resten av klassen var bara där och verkade rätt trevliga.
-Mathilda var det, eller hur?, en tjej med brunt, kortklippt hår stod framför mig.
-Ja, fick Mathilda nervöst fram, jag heter Mathilda.
-Jag heter Rachel, kul att du har börjat i vår klass!
Mathilda visste inte vad hon skulle säga, men det verkade som att hon hade fått en ny vän.//
//
Senare den dagen följde Mathilda med Rachel hem. Rachel var en sån person som alltid hade något att prata om och verkade fylld med någon sorts otrolig energi man aldrig kommer att förstå sig på. Även om Mathilda var raka motsatsen till detta, så gillade hon att umgås med sådana som Rachel.