Tankar

Skola

Jag kan inte beskriva hur jag känner nu. Jag tycker bara att det är så orättvis. Att man på vissa skolor kan gå utan någon enda läxa och inte anstränga sig alls mycket för att få topphöga betyg. Medans man på andra skolor kan ha hur mycket läxor som helst, lägga ner dubbelt så mycket tid på skolan, anstränga sig dubbelt så mycket och få hälften så bra betyg. Jag tycker det är så orättvist och detta tynger ner mig otroligt mycket. Jag satt och grät för bara fem minuter sen över att jag känner så mycket press över skolan. Då kanske vissa av er tänker, men varför sitter hon med wattpad då istället för att plugga? Och ja, att skriva ut mina tankar och känslor får ett slags lung att bildas i mig.

Som flera av er då har räknat ut så går jag på en skola med sjuka krav och förväntningar. Jag hinner knappt med något annat och mina kapitel till boken Brevväxla blir jag tvungen att skriva på rasten samtidigt som jag umgås med mina kompisar. Tanken är ju att det ska komma ut ett kapitel varje dag hela september och jag har knappt några kapitel färdigskrivna så jag har mycket stress även där.

Sen ska jag även ha tid för mina kompisar, att träna, att bara vara och kanske kolla på en film,. Jag är även kristen så jag vill ha tid till det.

Mitt dygn är som ni förstår alldeles för kort, och om jag skulle få välja en superkraft skulle jag lätt valt att kunna stoppa tiden. Så hela värden står still förutom jag som hinner med en massa saker och när jag startar tiden igen är allt precis som det var innan jag stannade tiden, förutom att jag är klar med allt jag skulle göra.

Jag hatar skolan.