A friendly reminder of my love

1

Jag tror att första gången jag såg Tea var när jag väntade på bussen hem. Det var iallafall garanterat första gången jag la märke till henne.
Efter min första dag i skolan så hade jag slutat sista lektionen tidigare för att hinna med bussen och börja förstå hur linjen fungerar. Utmattad slängde jag ner väskan på marken och tänkte inte på att jag satte mig bredvid någon. Jag tänkte inte på något annat än på hur mycket jag ville hem igen och slänga mig ner i sängen och aldrig komma tillbaka hit igen.
Och när jag såg upp från mina knän kollade jag över gatan. Jag kollar  över gatan.

På andra sidan vägen, vid busstoppet för de som ska åt andra hållet, står det en tjej lutad mot ett lönnträd. Hon har benen snurrade runt varandra, ett päron i ena handen och ett block omfamnat i den andra. Trots att det fortfarande är sensommar har hon en mössa på sig och runt axlarna en tjock kofta.
När hon kollar upp småler hon mot mig, eller kanske rakt ut, jag vet ju inte. Jag nickar mot henne och hon kollar ner i sitt block igen.

Och kort därefter kom min buss och jag hade inget val än att stiga på och åka hem. Nu är min första dag av gymnasiet över och jag är påväg tillbaka till samma byggnad, min andra dag av gymnasiet.
Mitt huvud dunkar mot glaset och glider neråt när vi ska runt en rondell. Utanför är det samma väder som det var igår på morgonen, dimmigt men påväg att bli fint. Det är behagligt, men påminner mig om orienteringsdagen i högstadiet av någon anledning.
Jag trycker in hörlurarna efter en stund av väntan på att chauffören kanske skulle få igång radion. Första låten på listan spelas upp och jag lutar mig tillbaka i sätet. Det finns inget att oroa sig för idag, det är samma sak om igen, till och med lite mer familjärt.
Det är heller ingen fara att inte ha fått vänner första skoldagen, ingen får det egentligen, så var inte orolig över det heller.
Jag lägger ansiktet i mina händer och gnuggar bort tröttheten så bra jag kan. Man ska inte skaffa vänner första dagen, det ska man göra typ efter några dagar.
Musiken fortsätter och jag glömmer efter ett tag bort den när jag försvinner med tankarna. Innan jag hinner tänka på det stiger kanske hälften av bussen av, vilket är mitt stopp också, och jag får hoppa av jag med.