Bloody hell

~ett~

{ Hej mina finisar, vet att allt börjar ganska snabbt men orkade inte skriva massa skit❤️ }

Jag hoppar upp på vagnen och sätter mig bekvämt ner bredvid Gandalf.
Hela tiden kollar jag mig runt för att se alla nya miljöer, allt som jag missat när jag bara suttit hemma i min hemstad.
Jag har absolut ingen aning om vad jag skulle kunna göra som Gandalf och dom andra kunde få andvändning för? Jag har levt hela mitt liv i en stad utan några som helst äventyr. Men jag antar att det bara går och vänta och se vad som sker.

Hela resan hadde varit skum och tyst.
Vagnen stannar i någon sorts skog, stora lövträd, knallgrönt gräs. Sånt som jag trodde bara fanns i böcker
När jag granskat allt ler jag mot Gandalf och vi börjar gå genom skogen.
Att jag aldrig fattat hur mycket jag missat? Jag som tyckte byn där hemma var stor och fin.
Jag vet inte hur länge vi gått, säker nån timma, när jag entligen ser det vi vandrat så långt till, en lägerbrasa med hela gänget sittande runt, några hobbitar, en dvärg, en alv och... Aragorn?
Jag står länge och stirrar på manen som sitter ner med, ryggen åt mitt håll, hans svarta hår och skinande ansikte ser precis lika dant ut som första gången vi möttes
"Frodo!"
Gandalf går fram och kramar en av hobbitarna och inte fören då får dom syn på mig
Jag möter Aragorns blick, hans ögon går från glada och glänsande av skratt, till iskalla.
Han sitter som förfrusen på stubben, ingen säger något när dom andra lägger märke till dom hatfyllda blickarna mellan oss

~Flashback~
Jag ger mig på några mer, känner smärtan i min arm, drar ut kniven, Vänder mig och och hugger någon i låret
"AGHHHH!!"
Personen skriker. Jag ser inte vem det är eftersom hen haren huva!
"ARAGORN!"
En alv kommer springande mot killen, jag springer iväg! Skriker till, och ramlar

Jag öppnar andfått ögonen och stirrar upp på den stjärnklara himmelen
Antagligen hade jag somnat eftersom det blivit mörkt, jag reser mig upp och upptäcker hur kalt det är, alla ser ut och sova förutom Aragorn som sitter en bit bort. Han har antagligen fått nattpasset 'Ska jag gå och prata med honom?'
Jag tar ett djupt andetag och går fram till han
"Hej..." jag sätter mig ner en bit från honom.

Som om jag inte finns stirrar han rakt fram
"Vi kommer behöva prata någon gång."
Inget svar "Aragorn... Jag vet att va..." Jag sneglar åt hans håll och lägger märke till att han ser ut att lyssna "Att vad jag gjorde var dumt... men jag var en helt annan person då och slogs för en helt annan sida.. men..."
"Det du gjorde var mer en dumt, att du kunde slåss mot oss på orkernas sida var helt sjukt gjort... och jag lovar att jag aldrig kommer förlåta dig, om jag kunde skulle jag döda dig just nu! Det var konstigt att du aldrig dog när legolas sköt dig, och att ingen dödade dig när dom upptäckte att du levde. Och för att vara ärlig skulle allting vara så mycket bättre om du dog! Jag hade roligt innan nu kom, nu kommer allting förstöras..."  Aragorn kollar åter igen på mig med sina iskalla ögon