Min moder skrattade om självmord.
Eller något hemskt av sådan sort.
Men visste hon eller visste hon ej,
Att min vilja förut hade gått bort.
Jag hoppades nog att någon dag,
Eller kanske någon natt.
Medan jag kämpade i livet som svag.
Att min vilka skulle komma i fatt.
Det gjorde den, eller gjorde den?
Min vilja är inte en atlet.
Den kommer ofta efter, fast jag jagas av arméer från den goda feen.
Ty människor är för goda.
Dom ger min vilja ej någon lugnets rest.
För det som dom kallar att hjälpa, är för min vilja det svåraste av test.
För jag undrar, när kommer slutet?
Kommer människor någonsin förstå?
Men även om dom inte gör.
Så är jag nog ganska lycklig ändå.
YOU ARE READING
temere
RandomWooooooooow! Var titeln intressant? Den betyder bara random men det går väll bra för det är det boken kommer vara. Konstiga dikter, flödesskrivningar, mini berättelser och random saker som händer i mitt liv.
