Det okända

~ Ficktjuven ibland dem ~

Det är Fredag och luften i den lilla byn dallrar av hetta och fukt från gårdagens oväder. Byn svämmar över med invånare och lukten av svett sprider sig igenom folk massan. Det är inte lika illa för mig som sitter i skuggan av ett träd. Jag suckar lite lätt innan jag reser mig upp från de vikna grässtråna under mig och beger mig ut i folkmassan. En sak som är bra med Fredagar är att alla går tätt intill varandra som packade sillar och försöker desperata trängas förbi efter en hård dag av arbete. Detta är ett perfekt tillfälle att smyga in mina fingrar i andras fickor då de inte märker ficktjuven ibland dem. Jag låter mig föras med strömmen och mina kliande fingrar gör snabbt sitt jobb. På vägen plockar jag på mig några skrynkliga sedlar och något armband. Mina fingrar går skickligt fram och tillbaka med snabba rörelser. Inte illa för endast några minuters arbete tänker jag nöjt för mig själv med ett snett leende på läpparna.

Det här har jag hållit på med ända sen jag var 6 år gammal då vi enfärgade bor under en fattig miljö. Det finns många kvällar då vi inte har råd att skaffa fram mat på bordet och vi går och lägger oss med kurrande mage. Dom färgögda har makten i riket och lever i enorma palats där det mesta är gjorda utav diamanter. Där får de lyckligt lottade arbeta som slavar och tjänare. Vi andra får klara oss på egna sätt i våra sotiga kläder då vi inte har råd med annat, och att ta från de rika är mitt sätt att tjäna pengar.

Det är inte ofta som det inte finns en stor folk massa som en tjuv som jag tycker om. Ibland kan man känna sig hotad av soldater och det kan uppkomma situationer där jag måste roffa åt mig min hemma gjorda pil båge och några pilar bara för ifall att...
Det glansiga järnet på spetsen var otroligt svår att tillverka men som jag nu i efterhand är mycket stolt över. Varje kväll tränar jag att skjuta prick med min pilbåge och då pilarna åker som projektiler genom luften.

Helt själv är jag inte, jag har min vän Theo vid min sida som oftast hjälper mig när jag ska ut på jakt, om han nu inte är upptagen med sitt arbete på baren vill säga. Skillnad från mig så har han ett jobb vilket jag är enormt avundsjuk på men samtidigt är jag mycket stolt över honom att han fixar det. Sent i går kväll när Theo slutat arbetet kom han förbi mig en sväng. Han sa att något märkligt hänt på baren. En äldre herre hade sagt att i morgon kommer det en person dit för att berätta en extremt viktig berättelse och det kommer att vara en helt sann historia. Theo tyckte att det lät så spännande och tyckte att jag borde komma om jag inte hade några andra planer. Med en obehaglig känsla i min mage traskar jag iväg till baren nästa dag.

Detta var en dum idé...