Trouble

0.1 | Jobbiga fittor i 16-årsåldern

Naaomis perspektiv
-' Nemo asså du är så jävla sölig. Familjen  kommer om en halvtimme ju!' Hope drog av mig täcket men eftersom ja höll i det så hårt hamnade jag också på golvet.
-'Men, vad är det för mening. De väljer ju ändå bara skitungarna som e gulliga och oskyldiga. Inte sådana som vi, jobbiga fittor i 16-årsåldern som har fler prickar i sitt register än vad småungarna har smutsfläckar på sina kläder' väste jag åt henne. Hon himlade med ögonen och muttra något så tyst så man inte kunde höra. Jag reste mig upp och höjde frågande på ögonbrynen.
-'Ja fråga om du vaknat på fel sida idag' sa hon lite tydligare. Jag flinade och gick mot min garderob.
-'Nej, vaknade bara på golvet din nöt' log jag med en liten irritation i rösten medans jag trött tog ut första bästa plagg i garderoben.

Jag stod och granskade mig i helkroppspegeln vi har i vårat rum. Med vi menar jag, mig, Hope, Evan och Ben. Kläderna jag fick ur garderoben var ett par svarta adidastights, och en svart långärmad tröja från samma märke. Mycket bättre än Bens t-shirt som jag tagit som min sovtröja. Mitt silvriga/gråa långa hår satte jag bara upp i en messybun. Sen begav jag mig mot badrummet för att borsta mina tänder, fylla i mina ögonbryn, dra några drag med mascara borsten och sen ta på mig mina glasögon. Nöjt kollade jag mig återigen i spegeln i badrummet innan jag gick in i mitt rum igen.

-' Värst vad du skulle va snygg idag då, du som inte brydde dig ett skit' sa Evan. Antar att han redan pratat med Hope. Jag ignorerade honom och öppnade vårat fönster och satte mig sedan i det.
-'Evan! Ge mig paketet och tändaren. Nu' befallde jag min älskade vän. Han gjorde som jag sa och satte sig också i fönstret och räckte mig paketet med giftpinnarna. Jag tog en och tände sedan.
-'Bjussa på en då Nemo' bad han mig. Jag suckade och kastade paketet på honom och därefter min tändare. Vi båda kollade ut genom fönstret och en silvrig Audi r8 körde in på uppfarten till detta stora gråa hus.
-'Ungar! Gästerna är här nu, var snälla och kom ner!' Ropade Magda från det stora gemensamma rummet. Evan släckte ciggen och kollade frågande på mig som inte rört mig alls.
-'Kom nu då Nemo' bad han mig men jag skakade bara på huvudet. Aldrig, de kommer inte välja någon som mig i alla fall. Inte ens någon mening med att gå ner i sådana fall.

Plötsligt knackades det försiktigt på dörren till rummet jag bodde i.
-'Vad?' Ropade jag irriterat. Dörren öppnades och in kom 4 främlingar plus Magda, även kallad mrs.Collin. Antagligen familjen.
-'Hej! Jag är Wiktoria och detta är min man Johan, min son Zacharias och mina dötttar Zylynne och Zoelle' sa kvinnan vars namn var Wiktoria som hon sagt. Jag nickade sakta.
-'Jag heter Naaomi, men kalla mig för Nemo' sa jag och gav ett försiktigt leende.
-'Vi tänkte att gå vidare och hälsa på alla andra' sa sedan Johan, som jag antar var pappan i familjen. Jag ignorerade det och satte mig återigen i fönstret efter att jag var tvungen att hälsa trevligt på familjen som endast kommer välja bland snorungarna.

-'Ja här sitter du ser jag, har du kul?' Zacharias stod nu vid fönstret med ett blygt leende. Antar att han inte följde med sina föräldrar.
-'Mm, skulle vara bra mycket roligare om man skulle vara här ensam' fräste jag åt honom. Ingen lust att vara trevlig. Jag vände blicken mot honom och han flinade bara samtidigt han skakade på huvudet.
-'Vad flinar du åt ens, Zacharias?' Frågade jag drygt. Han blev genast allvarlig.
-'Kalla mig för Zach, hatar mitt namn' sa han seriöst och kollade på mig med en mördarblick. 

-'Älskling, kom nu de ska välja vem' Bens röst vart tydligare för varje ord och alldeles strax var jag i hans famn. Jag suckade irriterat och Zach, som jag pratat med den senaste halvtimmen, kollade förvirrat på mig och Ben.
-'Är ni tillsammans?' Frågade han med höjda ögonbryn. Jag kollade på Ben som log och vi började genast att gapskratta.
-'Zach nej! Ben är min bästavän' sa jag flinandes efter min lilla skrattattack. Ben kysste mig i nacken och drog armarna runt mig återigen. Zach nickade och log åt oss. Han trodde oss inte.
-'Ser det' flinade han åt oss. Jag slog till honom löst på armen och drog sedan ner mot vardagsrummet där alla familjer väljer barn.

Det dröjde inte länge innan Ben och Zach följde efter mig. Ben flätade samman våra händer och jag log. Vi två lämnade Zach och gick mot Evan och Hope som stod och hånglade. De två är ihop, jag och Ben är bara bästisar. Vi alla 4 är ett squad ish. Vi brukar kalla oss för 'the trouble squad' för vi är inget annat än trubbel med svåra bakgrunder.

-'Vi har bestämt oss för att adoptera Naaomi!' sa Wiktoria högt och hela hon utstrålade glädje. Jag vart först chockad och Bens grepp om min hand hårdnade. Jag kvidde till och slog honom löst på bröstet. Han drog åt sig sin hand så plötsligt att jag ramlade men fångades av Zach. Hope, Evan och Ben sprang uppför trappan, antagligen mot vårat rum. Som jag tydligen inte ska vara en del av länge till. Jag log ett prövande leende medans jag gick från Zach med tårarna som brände bakom ögonen. Detta får inte hända.
-'Vi hämtar dig ikväll, glöm inte att packa allting!' sa Johan glatt och Wiktoria klappade glatt med händerna. Zach kollade ner i marken, Zoelle satt på hans axlar och Zylynne kramade om sin storebror. Fort nickade jag på huvudet och sprang sedan upp på rummet.

-'Så du ska lämna oss här på detta jävla hem?' Frågade Evan och försökte låta arg men så länge som jag känt honom kan jag lätt urskilja sorgen i hans röst. Jag nickade sorgset på huvudet. Jag satt och packade med hjälp av Hope och allt killarna gjorde var att klaga. Jag förstår dom, det gör jag.
-'Killar lägg av nu, jag orkar inte med erat tjafs. Tror du hon vill lämna oss eller? Det är inte hennes val, men vi alla vet mycket väl att om vi fick denna chans skulle vi ta den lätt' sa Hope högt och irriterat. Jag log mot henne och kramade henne hårt.
-'Jag lovar att jag ska göra allt för att kunna hålla kontakt med er, jag älskar er alla och jag är så ledsen för detta' sa jag med tårarna som hotade med att rinna nerför mina kinder. Evan och Ben kom fram till oss och vi fyra bildade en gruppkram.

Jag och Evan trängde ihop oss på fönsterbrädan och tog en varsin cigg. Hope och Ben röker inte, vilket är endast bra. Det var knäpptyst, det ändå som hördes var vinden utanför och sen den silvriga Audin som sedan stannade på uppfarten. Jag suckade.
-
Weyy, första kapitlet. Hoppas ni kommer gilla denna bok. Tack och hej leverpastej