Musiken i min värld

Kapitel 1

Musiken dunkade i mina öron. Utan att veta det svängde mitt huvud med i takten. Benen gungade uppe i luften medans jag försökte att läsa i boken som vi fick av vår lärare i läxa under jullovet. Jag fattar inte varför man har läxor på ett lov! Meningen med lov är ju att ta en paus från allt i skolan och bara chilla! Helt plötsligt tystnar musiken och min mobil ringer. Eftersom hörlurarna fortfarande är i och musiken var på högsta volym dundrade nu min ringsignal som en signalhorn mitt i allt ihop. Ljudet skärde sig genom mina öron.

"Fan.." svor jag tyst för mig själv medans jag drog ut lurarna och svarade. "Hallå!"

En ytterst bekant röst hördes från andra sidan men jag kunde inte sätta fingret på vem det var. "Hej Melody Smith!!"

"Ehum.. Hej.." svarade jag osäkert. Vem säger efternamn nu för tiden?

"Hej.. Bättre kan du väll?" suckade rösten på andra sidan.

"Tjenare?" Svaret lät mer som en fråga med detta var ju vad personen på andra sidan bad om, typ..?

"Allvarligt Melody? Är det allt du kan?" En besviken röst hördes. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hej, tjenare, hallå.. Vem var denna person?

"Vem är du?" svarade jag osäkert.

"Aah, sure, du vet inte vem jag är" Fnissade rösten lite tyst för sig själv.

"Allvarligt, vem är du?" svarade jag lite allvarligare denna gång.

"Blossom! Du vet.. Blossom!!" Sa rösten ironiskt som om jag redan skulle veta. Hon visste tydligen vem jag var men jag har aldrig hört om någon Blossom..

"Jaha.. Borde jag veta vem du är?" Skrattade jag osäkert.

"Jag vet att det kan ha varit en lång tid sen, men allvarligt! Jag var din bästa kompis för fem år sedan! Innan du flyttade!" 5 år, så typ när jag var 10 år.. Nepp ingen klocka ringde!

"Jag tror att du har ringt fel, hej då!" Jag kan omöjligen veta vem denna skumma tjej är..

"Nej, Melody! Du måste veta vem jag är! Kommer du inte ihåg mig?" Nästan skrek Blossom eller tjejen på andra sidan.

"Förlåt, Jag vet verkligen inte om jag känner en Blossom.." Svarade jag tyst nästan som om det var mitt fel. Jag började tänka tillbaka i tiden. Visst, jag hade varit med i en trafikolycka och låg i koma i 2 månader. Kunde det ha orsakat att jag glömde vissa saker i mitt liv? Jag kommer ju fortfarande ihåg mina nuvarande bästa vänner, min familj och släkten. Hade jag verkligen flera vänner innan? Men olyckan skedde ju för 4 år sedan! Jag borde troligen ha kommit ihåg de genom tiden isåfall. Men varför hade ingen berättat detta för mig isåfall? Ju mer jag tänkte desto mer huvudvärk fick jag. Jag var tvungen att släppa ut allt. Sekunden efter skrek jag som om inget eller ingen var runt omkring. Jag var i min egna lilla krets. Det var tur att ingen var hemma, annars skulle det inte bli så kul för mig...

"Hallå..?" hördes en liten röst. Då kom jag på att jag inte hade lagt på än.

"Ehum.. Ursäkta men jag måste gå, hej då!" svarade jag snabbt som svar till denna Blossom.

"Men jag skulle ju.." hördes hennes röst innan jag avbröt den. Musiken började återigen dunka och jag slängde mig raklång på sängen. Boken glömde jag bort helt och hållet. Vadå Blossom? Vadå bästa vän? Om hon var min bästa vän skulle väl hon ha ringt flera gånger innan! Allt är nog bara ett skämt hann jag mumla innan jag hörde ytterdörren låsas upp. Jag satte mig upp i sängen och kollade mig om i rummet. Mitt nya rum efter att vi flyttade hit för ungefär en månad sedan. Mitt skrivbord pryddes av en macBook och några böcker. Bredvid låg också några pennor och några andra dekorationer. Bredvid min säng låg min vita byrå. På byrån hade jag lite smink. Jag hade bara lite av det nödvändigaste som mascara och ögonskugga men ögonskuggan använde jag bara på speciella tillfällen. Min säng pryddes av ett påslakan med blåa, gröna och vita ränder, längst med väggen satt ett fåtal gosedjur som jag hade tagit med mig hem efter olika resor i olika länder. På golvet fanns en matta av falskt fårskinn. Jag skulle aldrig kunna ha äkta hur billigt det än var!

Jag reste mig från sängen och började gå mot dörren då jag såg något vid gångjärnet. Jag gick fram för att ta loss det. När föremålet äntligen lossnade såg jag att det var ett färgat foto.

"Aha, bara ett gammalt foto." muttrade jag för mig själv. Jag lade ifrån mig fotot på skrivbordet och gick ner till min mamma som precis hade kommit hem från jobbet.

"Hej gumman!" möttes jag av min mamma när hon såg mig.

"Hej mamma!" svarade jag och log.

"Jag tänkte att vi kunde äta ute ikväll!" fortsatte min mamma.

"Visst! Jag har fortfarande en del läxor kvar så är det okej om jag går upp nu?" frågade jag.

"Såklart gumman!" fick jag som svar.

Jag gick långsamt upp mot mitt rum. Vadå? Man vill dröja ut på tiden så mycket man kan! När jag äntligen, bokstavligen, kom till mitt rum gick jag och satte mig på stolen framför skrivbordet. Jag kastade en snabb blick på fotot och såg att det var svartvitt. Konstigt.. Det var ju färg innan, eller? Jag kanske såg fel? Jag tog upp fotot och granskade det noga. Fotot var taget på en klass. Jag fortsatte att kolla längst med kanterna och upptäckte att det stod klass 9 1817. Fotot var taget många år sedan. Jag drog ett finger över det gamla pappret. Min blick stannade helt plötsligt på en elev i andra raden. Den personen kändes bekant på något sätt men jag visste inte vem det var. Hade jag sett henne någonstans? Plötsligt tyckte jag att jag såg något blixtra till i ögonvrån och vände mig snabbt om. Jag såg rakt in i spegeln och upptäckte att eleven på bilden föreställde mig. Mig? Såg jag fel? Jag fortsatte granska var elev för sig och såg att de flesta liknade mina vänner. Men en tjej i ena hörnet passade inte in med någon jag kände. Men jag tyckte att hon såg bekant ut. Hon såg ut att vara 13 år. Är hon inte för ung för att gå i klass 9? Jag la ifrån mig fotot och tog upp mitt nya skolfoto. Jag la det bredvid fotot jag hade hittat och jämförde de. Alla mina vänner passade in med någon men inte den sista tjejen. Ju mer jag kollade desto mer tycker jag att det var menat att lämna en plats åt tjejen. I samma hörn och bredvid samma personer. Vem var hon?