Den fria Viljan -en gudomlig komedi från skärselden till helvetet

36. Plikten kallar

Det börjar dra ihop sig för moms-redovisning. En vecka till har jag suttit stilla och att ge sig ut igen vore verkligen inte smart. Min snälla ängel ber mig stanna hemma men " jobbet kommer först" skriker den andra och det är så inpräntat i medvetandet av mina föräldrar att jag knappt ifrågasatte det.

-Hej Anna! Hur mår du ? frågar de när jag tagit mig kommunalt hela vägen dit.

-Det känns som jag ska kollapsa när som helst, men jag måste göra momsen.

- Den kan vänta, svarar de oroligt.

-Jag försöker i alla fall, säger jag och går till mitt rum och börjar bokföra fakturor. Efter en stund dyker en kund upp när jag är helt själv på kontoret. Jag ber henne återkomma men när hon blir irriterad går jag runt och visar henne allt och försöker övertyga henne att välja det kök hon fallit för först. Det var mycket pengar det handlade om och efter en timme har hon bestämt sig. Jag är helt svimfärdig och behöver kaffe. Jag hinner knappt dricka ur innan magen och kroppen slår bakut. Helt matt lägger jag huvudet på skrivbordet och försöker vila och få kraft att fortsätta. Jag orkar knappt sitta i stolen. Jag börjar ladda ner ett program från internet men hinner inte installera det innan jag tvingas lägga mig på golvet i framstupa sidoläge, När jag inte repar mig ringer jag Olof som jobbar i närheten. Han kommer när han slutat.

- Men Anna! Hur mår du?? Han ser väldigt orolig ut.

-Ja, det är inget vidare. Jag har ont i magen och kan inte andas om jag sitter upp. Jag behöver hjälp med datorn så jag kan göra klart momsen hemifrån.

Han försöker hitta programmet jag laddat ner och förstå vad jag menar men det går inte riktigt. Han är frustrerad och säkert stressad och orolig.

-Jag tror inte jag bör röra mig mer idag och funderar på att sova här på din luftmadrass.

-Jag kan hämta den om du vill? Och kuddar och täcke och allt du behöver!

-Jätte gärna Olof!

- Porten gick i lås bakom mig Anna, ringer han och säger när han gått.

-Aj då. Då får jag vänta till min kund kommer tillbaka.

Under tiden ringer jag 1177 som kopplar mig vidare till 112 när de hör att jag knappt kan andas och prata.

- Min tunga är alldeles kolsvart och jag kan knappt andas, Kan det bli så av kortison? Jag tog nog en överdos imorse med en ny burk.

- Vi ska kolla med giftcentralen. Men det har vi aldrig hört, svarar sköterskan i luren. Efter en stund återkommer hon. Nej, att det skulle bero på kortison tror vi inte. Vi vill skicka en ambulans.

-Det går inte. Jag är ensam hos en kund och porten är låst utifrån och jag kan inte resa mig

-När kommer de tillbaka?

-När som helst tror jag.

-Okej. Ring då eller be dem köra dig till sjukhuset.

-Vi måste ringa en ambulans Anna! Säger kunden bestört när han hittar mig på golvet och fått höra att jag legat så i timmar.

-Nej, jag vill inte.

-Men låt mig åtminstone köra dig till sjukhuset?!

-Nej, inget sjukhus för mig. Men du får gärna köra mig till en vän som bor i närheten?

-Du måste till sjukhus Anna! Säger han när han långsamt hjälper mig ut till bilen.

- Nej. Kör mig till min vän bara så kan åka sen om det behövs, säger jag och öppnar fönstret för att få syre. Han är uppenbart oroad över att jag kämpar med andningen och ser ut att tuppa av när som helst. Olof kommer ner på gatan och möter oss och hjälper mig in i lägenheten. Jag stupar i hans säng och tar ett andetag i taget och glider in i sömnen. När jag vaknar har Olof gått till jobbet. Under lunchen kommer han tillbaka då han bor nära.