Den fria Viljan -en gudomlig komedi från skärselden till helvetet

26. Gäst hos verkligheten

Dagarna gick som i ett töcken och nätterna var sömnlösa mardrömmar, trots tabletter. Jag försökte njuta av den vackraste sommaren på flera år och ta mig ut på altanen och sitta i solen och njuta av alla blommor jag hade planterat. Problemet var att jag hade stora problem att ta mig ur solstolen om jag hade satt mig i den. Jag bjöd ut Olof på middag för att försöka njuta så gott det gick.

-Hej Anna! Hur mår du? Säger han när han kommer och ger mig en kram

-Det är lite bättre faktiskt. Det hände något konstigt förra veckan. Jag fick solsting nere på bryggan och som genom ett mirakel så kunde jag stå på benen efteråt.

-Hur då , menar du?

-Jag fattar ingenting själv. Jag kunde inte gå när jag kom dit, men efter två timmar med solen rakt i ansiktet så kunde jag nästan gå normalt till bilen.

-Va konstigt?

-Ja, jag förstår inget alls. Men jag har inte använt keps sedan dess och steker mig i solen. Jag vet inte om det är värmen, strålningen eller D vitamin som påverkar, men om man ska tro det som står på internet verkar allt ha effekt.

-Va bra att du är bättre. Jag köpte med lite vin som vi pratat om och tänkte testa dina kunskaper.

-Va kul!

Olof hjälpte mig ta fram grillen och jag la på kycklingen och fläskfilen som marinerat över natten. Efter maten som maten som smakade utsökt ställer han fram numrerade muggar med vin. Jag lyckas bara med två av fyra.

-Du har ju valt viner med konstiga druvblandningar! Det är ju omöjligt!

-Ja, jag tyckte du skulle få något att bita i, säger han nöjt.

-Tempranillo borde jag satt. Jag får skylla på min hjärndimma att jag inte mindes druvan som smakar vanilj.

Olof ler och är helnöjd. Jag är också lycklig.

-Tack för att du kom och muntrade upp mig lite. Det är bra mot bacillerna.

-Jag hjälper gärna till ! Nöjet var på min sida.

Efter några dagar kommer ett mail på engelska från en man som undrar om jag vill ses och dansa salsa i helgen? Han är åter på besök i Sverige och vill gärna träffa mig igen. Jag undrar vem det är och har inget minne alls av att ha träffat honom. Jag förklarar att jag är sjuk och inte kan dansa salsa överhuvudtaget. Då vill han komma ut på landet och hälsa på. Jag svarar att han är välkommen, glad för något som kan bryta tristessen. Jag har återhämtat mig så pass att jag klarar att långsamt ta mig till bilen och kan köra till bussen och hämta honom.

-Hi Anna! How nice to see you again! Säger han när han kliver in i bilen och ger mig en kram. Jag känner plötsligt igen honom och minns att vi träffats på Grönan. Han är mörk och rätt smal och liten till växten med vänligt utseende.

-Det är trevligt att se dig också! Säger jag . Jag har packat en picknickkorg men vi ska stanna till och köpa lite kyckling vid Konsum.

-Okej. Nice.

Vi kör direkt ner till havet och han hjälper mig ut på bryggan. Vi sätter oss på bänken och jag packar upp och häller upp vin åt oss. Vi pratar om allt möjligt och vilka drömmar vi har. Han berättar att han jobbar på alla tyska ambassader runt om i världen.

-Jag drömmer om att bli lyxhustru och få slippa ta hand om trasiga bilar, båtar , hus och datorer och bara bli omhändertagen och njuta av livet, säger jag ironiskt. En sportbil också kanske. BMW Z3 eller något.

-Det är min bil, säger han skrattande. Jag har en och en väldigt fin lägenhet i centrala Berlin och jag snickrar möbler på min fritid.

Jag skrattar också och tittar undrande på honom. Jag känner ingen attraktion överhuvudtaget men han är mycket trevlig, kan dansa, har det gott ställt och reser uppenbarligen jorden runt hela tiden i sitt jobb. Det låter som ett liv jag kan stå ut med. Jag minns att han förra året tittade på min stuga och segelbåt i trä och gav mig många tips och dessutom enkelt fixade min bandsåg som gått sönder av allt sågande.