All that glitters isn't gold | f.s

24.

Jag ryckte på axlarna och pillade på nagelbanden. "Ja, jag tror det."

"Jag lovade honom att inte säga något till dig, men jag känner att ni kan behöva en liten knuff i ryggen" började Oscar och jag skrattade fram ett okej. "Han har pratat non-stop om dig hela veckan och om hur mycket han har längtat till idag. Han har inte pratat om en tjej på det här sättet på ganska länge."

Jag visste inte hur jag skulle reagera. Jag visste ju att det var någonting mellan oss men inte att han pratat om mig med Oscar och Omar.

"Verkligen?" sa jag med ett litet leende och Oscar log stort mot mig.

"Ja, men säg inte att jag sa det. För då blir han arg på mig" sa han med ett skratt och jag stämde in.

"Du kan vara lugn, jag ska inte säga något."

Felix's perspektiv : Onsdag 28/6 - 15.23

"Pappa, vart finns alla extra madrasser någonstans?" frågade jag då jag sprang ner för trappan. Dante travade efter mig med svansen högt upp i luften. Han kände att något var på gång och han blev alltid exalterad då.

"Jag vet inte, Felix, kolla i källaren" svarade pappa frånvarande där han satt och drack sitt kaffe i lugn och ro.

"Hallå, kan du hjälpa till? Dom kommer om mindre än 10 minuter och du har inte städat någonting!" klagade jag och kollade vädjande på honom. Han kollade upp på mig med höjda ögonbryn.

"Det har jag visst, jag städade undan disken" svarade han och jag slängde ett öga mot diskhon där det fortfarande stod en hög med tallrikar från gårdagens middag då min syster var på besök.

"Det ser inte så ut" påpekade jag och pappa vände sig om och kollade på diskhögen.

"Jag fixar det. Varför är du så hetsig för? Jag tror inte Olivia bryr sig ifall det står lite disk framme när hon kommer hit" sa pappa och skrockade. Jag suckade lätt och ryckte på axlarna.

"Hon är viktigt, pappa" sa jag bara och kollade ännu en gång vädjande på honom. "Snälla, kan du anstränga dig lite?"

Pappa skärpte till sig då jag berättade att Olivia betyder mycket för mig, vilket hon gör. Även fast jag bara känt henne i drygt två veckor känns det som om jag känt henne för evigt. Jag har räknat ner till den här dagen ända sedan dagen jag åkte från Lidingö. Jag spelar upp vår dejt gång på gång i huvudet och försöker minnas varje detalj. Som till exempel hur hennes ögon lös upp då hon skrattade eller hur hon blygt la håret bakom örat då jag gav henne en komplimang.

Jag har tänkt länge på hur det skulle vara om jag fick kalla henne min tjej. Ända sedan jag träffade henne utanför Charlies hus kände jag på mig att jag skulle falla för henne. Hon hade humor, hon var otroligt fin och liksom jordnära, och hon har känsla för musik. Hon var mig, fast i kvinnoform.

Och plötsligt stod jag där på gatan i väntan på att hon, tjejen som får mig att vilja le bara jag hör hennes namn, skulle kliva ur Oscars bil och lägga armarna runt min hals. Den varma känslan i magen växte sig större då Oscars blåa Volkswagen svängde in på min gata och jag log stort. Olivia satt i framsätet och hennes leende växte då hon såg mig. Jag skrattade till då hon öppnade bildörren och nästintill hoppade på mig.

"Ta det lugnt du förstör frillan" sa jag och Olivia skrattade. Hennes skratt är att dö för.

"Håll käften, Felix. Jag har ju saknat dig" sa hon och kramade om mig. Jag log genom kramen och lutade mitt huvud mot hennes.

"Jag har saknat dig med" mumlade jag och tryckte henne lite hårdare mot mig. Oscar harklade sig från andra sidan bilen och jag kikade upp på honom. Han vickade flörtigt på ögonbrynen och jag gav honom fingret med ett leende. Olivia drog sig ur min famn och kollade upp på mig. Hon är så sjukt gullig.

"Åh wow har du solat eller? Du var mycket blekare sist vi sågs" sa jag skämtsamt och hon slog till mig löst på armen, något hon alltid gör när jag drar ett skämt. Det är ganska gulligt när hon gör så. Jag menar, det gör knappast ont och dessutom ser hon så liten ut då hon gör det.

"Hjälp mig med min väska istället för att mobba mig" skrattade hon och jag gick runt bilen för att ta ut hennes väska från bakluckan.

"Är du nöjd nu? Jag har åkt väldigt långt för att skjutsa hit henne, så jag hoppas det är värt det" sa Oscar och öppnade bakluckan. Jag log mot honom och drog ut hennes resväska.

"Det är det, tack Oscar. Du är bäst" sa jag och han nickade instämmande.

"Jag vet, du borde säga det oftare" sa han och slängde med håret vilket fick mig att knuffa till honom så han tappade balansen.

"Ajeeöö" sa han och rörde handen över armen där jag knuffade honom.

"Var inte en sån klenis" sa jag och Olivia stack fram huvudet.

"Vad gafflar ni om egentligen?" sa hon och Oscar putade med underläppen.

"Ingenting, det går inte att gaffla utan knivar" sa jag och Olivia kollade på mig med trötta ögon.

"Du är så torr Felix" sa hon men kunde inte låta bli att le.

"Tycker du? Varför ler du då?" retades jag och hon himlade med ögonen.

"Tack för skjutsen Oscar!" sa hon istället och Oscar log.

"Vi ses på fredag" svarade han och satte sig i bilen. Olivia gav mig en frågande blick då Oscar körde iväg.

"Vad händer på fredag?" frågade hon när vi började gå mot huset.

"Varje år runt midsommar brukar någon fixa fest för både unga och gamla. Vi brukar hålla till i en lokal här på Grisslinge och det har blivit som en tradition" svarade jag och Olivia såg fundersam ut.

"Men midsommar var förra veckan?" påpekade hon en aning frågande och jag skrattade.

"Ja, personen som alltid fixar festen blev sjuk så han fixade en den här veckan istället" sa jag och Olivia nickade. Jag kollade på henne och log. Det här skulle bli dom bästa fyra dagarna på hela sommaren.