Smoke and betrayal M.G

0.1

Jag gick genom den tråkiga korridoren fylld av röda och blå skåp.
Jag sätter mig längst bak i hemkunskapssalen bredvid Samuel, min bästa vän. Jag avskyr hemkunskap, jag hatar att laga mat. Lektionen tråkar på som vanligt i 80 minuter.
Vid lektionens slut går jag och Samuel till olika lektioner, jag har engelska - prov också, och Samuel skulle ha matte.
Engelska är inte svårt, det är bara så att jag inte kan fokusera så bra hela tiden.
Jaha, här sitter jag vid en bänk i engelska salen och har skrivit en, en mening.
Hello!
My name is Norah.
"Hur går det här då Norah?" Annika stod lutad mot bordet och tittar på min mening.
"Eehh....bra?" Jag sätter en stolt min i mitt ansikte och tittar drygt på henne.
"Så? Kan du gå nu? Jag kan inte fokusera." Säger jag kaxigt.
Hela uppgiften slutade med fyra meningar.
Hello!
My name is Norah. I'm 16 years old.
I don't have A life. I'm just seriously between ten in two to five forty :)
Jag orkar seriöst inte mer!
---
"Ska vi gå?" Jag nickar åt Marcus fråga och vi går ut genom glasdörrarna.
Jag och Marcus är mattekompisar men vi var såklart riktiga vänner också.
-
"Okej, så om x är samma sak som y och y är fem upphöjt i två multiplicerat med sju....." jag hann inte längre innan en hög smäll från hallen hördes. "Halla Marcus, jag är hemma!" Martinus röst ekade genom huset.
"Jag borde gå.." Pep jag tyst.
"Nej, snälla? Han kanske inte gör något den här gången."
"Eeh, okej då." In i köket kom nu Martinus med sin iPhone 7 under näsan. "Marcus har vi nån mat?" Martinus tog fram en Aloe Vera golden kiwi ur kylen o vände sig mot oss. "Åh, hej Norah jag såg inte att du var här."
"Kan vi fortsätta?" Viskade jag tyst. "Martinus kan du gå? Vi gör matte."
"Jag kan hjälpa till." Martinus blinkade åt mig, jag vände ner min blick matte boken.
"Norah, jag måste gå på toaletten." Marcus såg på mig med en medlidande min. "Jag är tillbaka om 5." Viskade han innan han plötsligt försvann ut ur rummet.
Jag suckade o försökte räkna ut den helt omöjliga uppgiften.
"Behöver prinsessan hjälp?" Martinus hesa röst befann sig endast millimeter från mitt vänstra öra. "N..nej" pep jag tyst. Han lade sina händer på mina axlar o började göra små rörelser på de. "Sluta, jag kan inte koncentrera mig." Varför jag plötsligt blev så kaxig vet jag inte. Jag är aldrig kaxig i närheten av honom. "Jag gillar när du är kaxig" "och Jag gillar inte dig" med det sagt reste jag mig upp och gick förbi Martinus och vidare ut i hallen tog på mig mina inte så vita Nike air och lämnade huset.

Nyyy wihooo