Skog och Mossa

Kapitel 1

Jag sätter mig i den stora mjuka soffan och virar in mig i den träbruna filten. Värmen från den brinnande brasan har sträckt ut sig i hela huset och jag känner hur min kropp slappnar av. Jag sitter där ett tag och tittar ut genom dom stora fönstren mot sjön, med rösterna från den gamla filmen i bakgrunden. Man ser inte mycket på grund av mörkret, men det är nästan bara bättre för nu har natthimlen trängt sig fram och speglar sig i den lilla sjön. Jag ser någonting röra sig lite lätt vid bryggan. Jag lägger ner datorn och reser mig upp. Tar filten tätare runt min halvnakna kropp och börjar gå mot fönstret som bara är några meter bort. Ju närmare jag kommer, börjar jag se en mörk och suddig gestalt stå där. När jag väl är där, lutar jag mig framåt så att jag kan känna den kalla kylan utifrån. Jag inspekterar personens mörka klädsel och huvan som täcker ansiktet. Personen har en väldigt bred kroppsbyggnad och munktröjan sitter tajt runt dom muskulösa armarna. "Donk", hör jag från hallen. Jag hoppar till av förvåning och vänder mig tvärt om. Men när jag tittar ut igen är personen borta. Nackhåren reser sig och jag känner hur en kall vind fladdrar mot min kropp.

Jag går snabbt fram till det halvöppna fönstret i köket och drar igen det snabbt. "Donk" hör jag igen från hallen, men den här gången mycket högre. Jag tar upp den tomma vinflaskan från bänken och börjar gå mot hallen sakta med flaskan i ett högt och stadigt grepp. Jag väntar några sekunder innan jag går runt hörnet. Där sitter Nissan bredvid en vas, som nu ligger i tusen bitar bredvid henne. Jag skrattar till lite av lättnad och ställer ner glasflaskan. Sedan öppnar jag städskrubben som bara är fem meter bort och tar ut en sopkvast. Jag ställer ner kvasten och tar upp Nissan i famnen, jag känner hennes fluffiga vita päls mot min kalla bröstkorg som nu fylls av värme. Hennes blå ögon och små spetsiga öron gosar in sig i min famn. Jag klappar henne lite lätt och känner att hon börjar spinna direkt. Sedan sätter jag ner henne på soffan och hon lägger sig ner raklång.

Jag går tillbaka till hallen och sopar upp alla glasbitar. När jag är klar går jag in i köket igen och häller ner allt i soptunnan. Hastigt ryser jag till av kylan som har fyllt hela stugan. Jag tittar mig omkring och ser att fönstret är öppet, fönstret över diskhon och bredvid kylskåpet, samma fönster som jag stängde för bara tio minuter sen. Jag hasar mig fram mot fönstret utan att tänka och faller platt ner på det kalla stengolvet. Jag känner smärtan från mitt knä och hur det börjar svida. Jag gör en frustrerad grimas och reser mig försiktigt upp. Jag sträcker mig efter fönstret och stänger igen det igen. Sedan haltar jag mot badrummet och öppnar det lilla skåpet som sitter över handfatet. Jag letar en lång stund efter ett bandage och till slut hittar jag ett. Det rinner blod längst hela benet och jag känner hur huvudvärken blir värre. Jag använder toalettsitsen som stöd så att jag kan titta närmare. Hela mitt högra knä är uppskuret, men som tur är behöver det inte sys. Jag pustar ut av lättnad och börjar försiktigt att linda såret med bandage, efter att jag tvättat rent det.

Jag vänder mig om och tittar ut genom det lilla fönstret och ser hur små regndroppar träffar fönsterrutan. Jag älskar regn, det lugnande ljudet och hur dropparna studsar mot ens bara kropp. Som om alla ens problem bara rinner bort med strömmen. Jag går ut till vardagsrummet igen och tittar upp på klockan. Kvart i sju. Då är det mer än en timme kvar tills dom sänder reprisen på Gossip Girl. Det är inte direkt en favorit, men vad annars ska man göra en sen måndagkväll. Jag hör hur det knarar bakom mig, men hinner inte vända mig om innan det slocknar. "Strömavbrott". Suckar jag.........

XOXO //Rutan <3