Alyssas perspektiv
Jag sitter här på den hårda plaststolen som jag har gjort det senaste dygnet. En av kidnapparna tog min mobil så jag kan inte skriva till Mac. Mina handleder gör ont för repet om dem sitter så hårt. Om bara Mac kunde vara här. Om jag hade kommit någon minut senare så hade jag aldrig blivit arg och då hade jag aldrig lämnat Mac. Då hade vi säkert gått till Ica tillsammans istället för att jag skulle ha gått själv.
Jag undrar vem det är som kidnappade mig. Jag har hört en röst den var ganska mörk och jag tror att den tillhörde en kille. Om jag skulle tänka efter riktigt mycket så skulle jag nog kunna veta vem det är. För jag känner igen den skit mycket.
Vänta...
Det skulle kunna vara Simon. Han har varit och kladdat på mig jättemycket. Han går i 1:an i gymnasiet och gymnasiet ligger precis bredvid min skola.
Om jag börjar gråta kommer de höra mig och då kommer de komma hit till mig. Okej Alyssa ta ett djupt andetag och tänk på allt hemskt som har hänt dig!
Tankarna som hon ska tänka skriver jag med sånhär text!
Farfar är död. Din bästa kompis hoppade. Din pojkvän var otrogen. Du duger inte. Du är ful. Du är äcklig. Du förlorade oskulden med en total främling.
Då började tårarna rinna. De rann som aldrig förr. Bara tanken på Sofia som hoppade får mig att bryta ihop.
Hårda och arga steg hördes utanför och snart slås dörren upp i en smäll.
- Vafan gråter du för?! Din jävla hora! Sa den där mörka obehagliga rösten
------
Jag fick lite feeling att skriva igen. Ja men här är ett till kapiel❤️
