Att vara Jag

Att vara utböling

Idag är det första skoldagen på mitt sista år i gymnasiet och jag vill bara få det överstökat. Det är inte det att jag inte trivs och mår dåligt, det är bara så trist. De flesta ser fram emot skolan för att träffa sina kompisar och fnissa på lektionerna men inte jag. För jag är kompis med Shana, vi var dom som blev över när alla valde sina gäng i ettan. Vi är klassens rester kan man säga. Jag är en vanlig svensk tjej som är fake-kompis med en muslim med tidsoptimist som bär slöja och lider utav borderline. Vi har inget gemensamt förutom skolan och praktiken, det är det enda vi pratar om.

Hur blev det så, att jag som är en vad man anser vara en normal tjej som sminkar sig och bryr sig om sitt yttre inte är välkommen bland de som är som jag. De tjejer som är som jag på utsidan men som kanske inte är det på insidan.
Nu orkar jag inte rannsaka mig själv längre då blir jag galen. Jag lägger undan alla onda tankar och intalar mig själv om att jag faktist gillar att hänga med Shana och lyssna på hur fantastisk och mycket bättre än alla andra hon minsann är. Nä fy, nu får jag dåligt samvete för det jag tänker om henne, hon är den enda jag har i skolan. Jag borde vara tacksam fast det kan jag inte.

Jag har precis gått in i skolan och nu väntar jag på Shana. Kollar på klockan till och från och hoppas att läraren behagar dyka upp snart, som om det inte vore nog med att vara kompis med Shana så är jag övertygad om att min lärare Maria är dement. Vilket toppenår jag har framför mig. Längst borta i korridoren ser jag Shana vifta ivrigt mot mig och när vi möts så kramas vi som riktiga vänner. Hon ler stort "Å va kul att se dig Denise, de var så länge sedan sist. Har Maria dykt upp?" säger hon glatt. "Det samma, hon kommer väl snart, hon står förmodligen i fikarummet. Har du skaffat en praktikplats än?". " Nej, har du?" Jag är så lättad att jag kan svara ja, det känns så skönt att jag hittade en i god tid. "Jag ska vara på Grand Hotell och imorgon så är det min första dag". "Vad roligt och vad glad jag är för din skull Denise, vi får talas vid mer senare för nu kommer Maria". Typiskt Shana att prata på det sättet "talas vid", hon anstränger sig hela tiden för att prata så himla fint och vuxet... jag spyr.

Vi går in i klassrummet och de populäraste tjejgänget kommer in och sätter sig på raden framför mig och Shana. De pratar om hur dom efter skolan ska åka och shoppa i Mall of Scandinavia och självklart önskar jag att jag fick följa med. In kommer även Alex, den snyggaste killen i klassen som alla tjejer drömmer om och jag är inget undantag. Han är så fin med sina blåa ögon och gyllenbruna hår och den där blicken som får mina knän att vika sig. För inte så länge sedan så hade vi ett grupparbete tillsammans och vi kysstes en gång, efter det så blev det jättekonstigt och nu undviker vi varandra.

Jag längtar hem så att jag kan läsa en bok och drömma mig bort. Eftersom jag inte har några vänner så blir karaktärerna i boken på något sett mina kompisar och jag känner mig mindre ensam.
Maria frågar alla i klassen om de har en praktikplats och jag räcker stolt upp min hand, jag är en av dom få som redan har en och det gör henne nöjd med mig. Shana ger mig en lapp där hon frågar om jag vill ta en fika efter uppropet, jag nickar. Jag behöver ju något att äta och idag så är jag väldigt sugen på en fruktig smoothie. Jag vaknar upp ur min dröm om en HallonSmoothie när Maria ska gå igenom hur läsåret kommer att se ut. Vi kommer att praktisera tre dagar i veckan och gå två dagar i skolan varje vecka eftersom det är ett praktiskt gymnasium. Upplägget är bättre än förra året när vi hade två veckors praktik på raken varje månad, pauserna från skolan blev helt enkelt för långa. Jag gillar praktiken och den är väldigt viktig eftersom jag går Hotell och Service. Förra terminen var jag på ett litet hotell på söder som jag stormtrivdes på men nu kände jag att jag måste prova något nytt och få flera meriter så därför blir det perfekt att praktisera hos Grand. Det är ju ett riktigt lyxigt hotell som ligger på Strandvägen så lite nervös är jag allt. Shana puttar till mig och jag är ute ur min trans, alla i klassrummet reser sig upp och går så vi gör det samma. "Äntligen dags att få något i magen, vad ska du ta för någonting?" Shana rycker på axlarna "Vet inte riktigt, kanske en cheesecake, du då Denise?". "En smoothie, man måste ju tänka på figuren vet du" Säger jag och ler. Shana suckar högt "Du måste äta Denise!". Hon lägger sig ofta i vad jag äter som en mamma och jag har redan en. "Jag håller helt med dig Shana, men att äta hälsosamt har ingen dött av, vad jag vet iallafall" säger jag spydigt. Det är inte min mening att vara otrevlig mot henne men jag orkar bara inte med hennes tugg. Nu måste jag vara trevlig hon kan ju inte hjälpa att hon alltid vet bäst och kan allt.

Vi sätter oss på det lilla caféet runt hörnet av vår skola och äntligen får jag döva min hunger. Jag försöker att koncentrera mig på Shana som är fullt upptagen med att prata om sig själv men det går inte. Jag orkar inte lyssna mer, det slutar med att jag måste säga "Va?" flera gånger. Förstår inte varför hon inte tröttnar på att prata med en vägg, men det förstås, hon får ju prata om Shana.

När jag väl är hemma i villan i Enskede tar jag upp min efterlängtade bok, en roman självklart eftersom jag är en hopplös romantiker. Hela tiden går jag och väntar på min kärlek min egen roman fast den kommer ju aldrig och jag har börjat inse att mina krav inte får vara så höga. Jag skulle kanske nappat på nörd-Erik när jag hade chansen, han har flickvän nu. Men jag har inte bråttom, jag är faktiskt bara arton år. När jag är som mest inne i boken hör jag ytterdörren öppnas och instaplandes kommer min deprimerade mamma "Denise, vad har jag sagt om skorna?" Nu börjas det igen "Skorna måste stå på skohyllan annars kan vi lika gärna ta bort den eftersom den inte fyller någon funktion" när jag säger det så väljer jag exakt dom ord mamma alltid brukar säga. Hon har varit ledsen och nedstämd i över ett år nu, det började när pappa tog ett jobb utomlands. Jag förstår att det tär på ett förhållande när den ena är i Ryssland och den andra i Sverige men hallå, jag saknar också min pappa. Inte går jag runt och surar och letar fel på andra för det. Jag väntar tills mamma klätt av sig ytterkläderna och kommit in ordentligt med att fråga vad det blir för middag, annars blir hon bara ännu mer stressad och grinig. "Jag tänkte äta smörgåsar, du får göra det du vill ha. Om du använder spisen så ska den vara skinande ren som innan, det vet du Denise" Suckar hon. Det får bli yoghurt för mig, jag orkar inte med mer onödigt tjafs.

Uppe på övervåningen i mitt rum så ligger jag nerbäddad i sängen och kollar på You Tube, Therese Lindgrens kanal är nog min favorit, hon är snäll och glad och det smittar liksom av sig. Jag önskar att jag hade samma mod till att börja blogga men vad skulle jag skriva om. Alla slappdagar hemma på rummet, tror inte det skulle bli en hit direkt. Själv vill jag läsa om en rolig tjej som reser med vänner, skrattar och har kul, allt det jag inte har. Äsch, jag får vara tacksam att jag lever, har mat och tak över huvudet och att jag inte är missbildad. Nu måste jag sova , så jag släcker lampan och lägger mig till rätta. Jag har svårt att slappna av, jag kan bara ligga och tänka på morgondagen när det är dags att träffa alla som jag ska jobba med på min praktik. Mia som jag pratade med och som gav mig en praktikplats på Grand var jätte trevlig så det kommer nog bli toppen där. Samtidigt som jag är nervös så är jag förväntansfull. Jag kommer få det bra och det kommer bli en början på något nytt.