Gröna naglar

Gröna naglar 0.6

Jag satt med armen om Elen medan hon ringde polisen från sin mobil. Jag lyssnade inte på vad hon sa, utan tänkte på vad som hänt. Jag trodde jag skulle få en normal tågresa, utan att behöva råka på en kidnappare. Och att inte behöva se på när en liten unge blir övergiven. Eller att behöva höra på när en pappa snackade om att barnen inte få hälsa på förrän till jul. Och till jul var det typ tre månader. Jag kände mig trött, och liksom trög. Vad i helvete var det här för nåt jävla äventyr? Jag stirrade på Antons kropp brevid mig, såg hur han andades. En bit bort låg hans krossade mobiltelefon, med spräckt skärm. Jag reste mig upp och vinglade till av tågets rörelser. Elen tittade upp när jag böjde mig fram och tog upp hans mobil. Mobilen var i två delar. Det fanns en papperskorg fäst på väggen, jag vände mig om och slängde mobilen däri. Plötsligt hörde jag hur någon närmade sig och vände mig om. Affärsmannen kom ut och stirrade först på Anton, sen på Elen och sist på mig. 

-Vad tusan?, sa han.

-Japp, sa Elen. Hon ställde sig upp och räckte ut handen till affärsmannen. Han tog den.

-Jag lärde mig karate på en filminspelning, sa hon. Förlåt om jag gjorde dig illa men när det gäller ett krossat hjärta gäller inga regler. 

Hon snyftade till. Hennes röda ögon stirrade ner i golvet, och ett par tårar slet sig fria och rullade nerför hennes kinder. 

-Nej, nej, nej, sa affärsmannen och kramade om henne. Inte, öh, gråta, det ordnar sig.

Hon borrade in huvudet i hans skrynkliga kavaj och snyftade högt. Han höll om henne på ryggen och verkade väldigt tafatt och förvånad.

-Jag var den enda som han nånsin hade, grät Elen. Och nu, vad händer nu med vår kärlek? 

-Det vet väl inte jag, sa affärsmannen. 

-Jag hittade honom, och så bedrar han mig på detta tarvliga sätt!

Jag gick fram till Elen och klappade henne på ryggen. 

-Såja, sa jag, ditt liv är inte över. 

-Jo det är det!

-Nej, nej, sa affärsmannen. Du, eh, kommer hitta en annan man och, öh, börja om från början med en, eh, vettigare man.

-Han var mitt livs kärlek. Det går inte att hitta nån annan.

-Joho du. Jag gjorde det, sa affärsmannen. Det är enklare än du tror.

^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Ett kort kapitel, jag vet, men pallar fan inte att skriva på Gröna Naglar. Jag har varit jävligt trött på jag vet inte hur länge, fast jag går och lägger mig hur tidigt som helst. Så, ja. Här har ni ett kapitel i alla fall. Ha en bra fredag!