Du känner inte mig men jag älskar dig

E T T

Jag sitter vid din sida. Du ser så skör ut. Som att du sakta tinar bort. Försvinner.

Du är så blek. Inte ens jag är såhär blek.

Jag kramar om din hand och vill inte något mer annat än att du kramar min. Ge mig bara ett tecken på att du kommer vakna upp, att du hör mig.

Jag berättar för dig. Jag vet inte om du kan höra mig men att prata till dig får det att kännas bättre. Som att du är här men ändå inte.

Jag känner dig inte men ändå så älskar jag dig. Jag vet inte ens om du lagt märke till mig någon gång. Eller om du vet att jag ens existerar.

Du vet ingenting om mig men ändå så vet jag allting om dig. Jag vet vad du har för intressen, jag vet vad du har för favoritfärg, jag vet vad som är din favoritmat och jag vet vad du tycker om hos en person. Jag vet vad du känner. Dina låttexter skriver du själv och de är helt ärliga, rakt från hjärtat. Texterna handlar om svek, obesvarad kärlek, ensamhet och ångest.

På dina konserter så är det som att alla i publiken försvinner och det är bara du och jag. Tittade du rakt på mig eller inbillade jag mig bara?

Dina texter är så ärliga och de träffade mig rakt i hjärtat. Det var som att du sjöng om oss, om mig. Jag kan inte beskriva hur mycket jag känner igen mig.

Ända sedan jag såg dig för första gången så har jag älskat dig. Jag vet inte om du tror på kärlek vid första ögonkastet men det var vad som hände. När jag för första gången såg dig ståendes på scenen med en gitarr och en mikrofon framför dig blev jag kär. När du sedan började sjunga så blev jag helt förtrollad.

Jag har en stor affisch på dig hängandes på väggen i mitt rum. Den är signerad. Av dig. Någonting du har hållit i hänger på väggen i mitt rum.

Jag har alla dina skivor. Jag vet att det inte är många som lyssnar på skivor längre men jag gillar det. Din röst är högre och tydligare. Det är speciellt en skiva jag gillar extra mycket. Det är din senaste. Jag såg när du signerade den. Jag stod framför dig.

Jag stod i kön bland alla dina skrikande fans. Du satt bakom ett bord och signerade din nyutsläppta skiva. När jag äntligen kom fram till dig kunde jag inte förstå att jag stod så nära. Du signerade den snabbt och tittade upp. Mitt hjärta slog dubbla slag och dina havsblå ögon gjorde mig varm. Det var så många som var där den dagen, så många ansikten du sett. Jag blir inte förvånad om du inte minns mitt. Varför skulle du?