VADET

Kapitel ett - del ett.

KAPITEL ETT

"Matkrig är inte acceptabelt och jag hoppas att ni förstår det." säger rektor Flinch och stirrar på våra förstörda kläder. Potatismoset har kletat sig fast i mitt hår och mina kläder har fläckar av ketchup överallt.

"Ms. Flinch det var hans fel!" säger jag och får tillbaka en grymtning av den brunhåriga killen bredvid mig.

"Hur är detta MITT fel?" svarar han och pekar mot sitt bröst.

"Åh inte vet jag..Varför frågar du inte potatismoset som magiskt hamnade på min axel!" fräser jag tillbaka och rektorn reser på sig.

"NI TVÅ SLUTA! Den ene är inte mer skyldig än den andre och ni båda kommer få kvarsittning hela denna veckan. Ni ska hjälpa till att städa också, är det uppfattat?" säger rektorn strängt.

Jag suckar och nickar och Zac gör detsamma.

"Dåså, då tror jag att vi är klara här. Mrs. Tonkin och Mr. Lerman ni har tillåtelse att gå."

Jag reser på mig och försvinner fort ut med Zac häck i häl.

~~~~~~~~~~~~~~~~

TVÅ TIMMAR INNAN:

"Så du är den nya tjejen alla har pratat om!" utbrast tjejen framför mig.

"Har ni pratat om mig?" frågade jag, jag var inte tjejen som ville ha uppmärksamhet och att veta att de alla hade pratat om mig och säkert pratar om nu as we speak fick mig att känna mig obekväm.

Den blonda tjejen nickade ivrigt och sträckte fram en hand.

"Bella, Bella Newton." hon log ett stort leende, yeeeeez denna tjejen var verkligen ivrig.

Bella verkade vara en väldigt framåt tjej, hennes blonda lockar hängde över axlarna och hennes bruna ögon tindrade. Hon var klädd i en rosa tröja, svarta jeans och ett par sneakers. Om hon klädde upp sig mer skulle hon likna en levande Barbie.

Bella skakade på handen igen och det väckte mig raskt ur mina tankar. Jag sträckte fram min hand och log det vänligaste leendet jag kunde åstadkomma.

"Hazel Grace, men jag föredrar bara Hazel."

"Hazel it is!! Du och jag ska ha ett grymt skolår, jag ska lära dig ALLT om denna skolan och dess innehåll."

Jag fnittrade till, kallade hon nyss eleverna här för 'innehåll'?

"Jag ser fram emot det."

"Bra, för vi börjar redan efter lektionen."

~~~~~~~~~~~~~~~~

Bella hade lämnat mig ensam eftersom att vi hade olika lektioner, och jag stod nu och tog ut mina böcker ur skåpet innan jag raskt gick vidare mot salen lektionen skulle hålla rum i.

Alla salar var oerhört stora, det stod provrör på varje bord med två platser samt någon skål och en sked. Så jag skulle alltså få sitta bredvid någon? ...Great.

Med ett snabbt hej till läraren satte jag mig på en plats längst bak, här skulle jag antagligen få vara ifred.

Efter ett tag strömmade det in flera elever, jag märkte snabbt att de 'töntiga' sätt längst fram. När jag hade betraktat klart återvände jag blicken mot mitt anteckningsblock. Den fredliga tystnaden varade inte länge, ett harkel hördes bredvid mig och jag kollade snabbt upp. Där stod en lång brunett, hans ögon var smaragdgröna och man kunde se hans abs träda fram genom hans vita T-shirt. Han harklade sig igen och jag slutade raskt att kolla på honom.

"Kan jag hjälpa dig med något?" frågade jag.

"Du kan börja med att flytta på dig."

Ursäkta?

"Va?" frågade jag förvånat.

"Ja, du sitter på min plats." svarade han.

Klassen hade börjat stirra på vad som höll på att hända och om jag inte sa något nu skulle jag skämma ut mig själv.

"Jaså, jag ser inte att ditt namn står någonstans på denna stolen." Svarade jag irriterat.

"Alla vet att detta är min plats, flytta på dig. Nu." sa han demonstrativt.

"Herregud det är en stol, suck it up Lerman!" hördes ett rop från mitten av klassrummet. Killen framför mig slappnade av en aning och satte sig på stolen bredvid istället.

"Låt gå för denna gången nykomling, men detta är inte slutet." viskade han och för att vara ärlig, det fick mig att rysa.

Vad hade jag gett mig in i?

--------------

Wiiiiiie, jag har bestämt mig för att skriva en historia på svenska, what what?! detta är ett testkapitel, kommentera och rösta om ni gillar det och tycker att jag ska fortsätta!

Detta är bara del ett av kapitel ett, fortsättning kommer.

Om jag hade fortsatt att skriva hade det blivit för långt, och jag avskyr själv för långa kapitel.

Kapitlen blir bättre såsmåningom.. Nåväl, byyyyyeeeee :D

- Dani ♡