freak // foscar

0.5

Jag är nära på att fråga vart vi är påväg flera gånger men vill inte avbryta honom då han verkar ha ett mål. Men visst börjar jag undra då han bara leder mig längre och längre in i skogen som slutligen leder till klipporna ute vid havet.

"Du måste sluta" yttrar han från ingenstans och stannar så plötsligt att jag nästan går in i honom men lyckas stanna bara centimeter ifrån honom.

Innan jag hinner ifrågasätta så fortsätter han "du måste sluta sticka ut, du kan inte sticka ut här.." yttrar han allvarligt och jag rynkar förvirrat på pannan, backar inte ens undan.

"Vad menar..."

"Var som dem, gör det dem gör, var absolut inte trevlig mot mig, det kommer bara missgynna dig.." yttrar han snabbt och jag rynkar lite på pannan.

"Men jag vill inte vara som dem, sakerna de gör mot dig, det är inte okej.." yttrar jag bestämt och han ser nästan rädd ut när han möter min blick.

"Du måste passa in, du sticker redan ut alldeles för mycket. Du förstår inte, folk som du kommer inte att överleva på det här stället" yttrar han stressat och jag rynkar på pannan, börjar känna mig väldigt obekväm då jag inte alls förstår vad han pratar om.

"Men vad menar du? Vad kan dem göra? Snälla kan du inte bara förklara vad det är som händer? Vad exakt gör dem mot dig? Vem är du ens? Vad heter du?" utbrister jag desperat då jag är så förvirrad och uppskrämd att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

"Du måste passa in" yttrar han bara stressat innan han backar lite då vi fortfarande står bara centimeter ifrån varandra.

"Kan jag åtminstone få ett namn.." ber jag tyst och han ser tomt på mig. "Du hör vad dem kallar mig" yttrar han enkelt och jag skakar lite på huvudet.

"Men du har ett namn, du är inget freak.." yttrar jag försiktigt och han lyfter på ena ögonbrynet. "Hur kan du vara så säker.." är allt han säger innan han vänder om och plötsligt börjar gå samma väg vi kom ifrån.

När jag försöker följa efter så stannar han tvärt och sänder mig en hård blick.

"Följ inte efter, prata inte med mig. Låtsas inte om mig om vi är i samma rum, var en i mängden" yttrar han snabbt innan han återigen börjar gå i en snabb takt och jag blir stående kvar.