Din Tid Kommer

Elias satt med knäna indragna mot sig och huvudet lutande mot väntrummens vitmålade vägg. Hans blick var fäst vid den vita dörren som ledde till scenen. Han var rastlös och tankarna for vilt i huvudet på honom. Han tänkte på hur han var redo för att ge upp allt för sin dröm. Han tänkte tillbaka på alla åren som har lett till denna stund, alla motgångar och misslyckandes. Han tänkte på hur detta har varit hans dröm ända sen han var liten, och hur hans mamma har varit den ende som har trott på honom. Han tänkte sedan på sin mamma och hur han inte kan göra henne besvike. Inte nu när han möjligheten att kunna förbättra båda deras liv genom att bli något är så nära. Han tänkte på sin pappa och hur han skulle bevisa för honom att han hade fel och att Elias faktiskt har talang. Tanken på hur jobbiga åren hade varit för Elias gjorde honom nästan tårögd, men samtidigt fick de honom att bli mer motiverad. Han suckade djupt och tvingade sig själv att tänka positiva tankar.

Dörren flög upp och en kort tjej med en sorgsen blick gick ut. Hennes blick sa tillräckligt och alla visste hur det hade gått för henne. Några gav henne sympatiska blickar medan resten satt oberörda.

En grupp med tjejer och killar satt framför med och pratade nervöst med varandra. ''Om jag inte kommer vidare så dör jag nog'' sa en kort blond tjej, resten av tonåringarna i gruppen nickade instämmande. ''Det gör jag nog också'' sa Elias tyst för sig själv, fast det kanske var både ett naivt och omogen tanke så kändes det verkligen som det skulle hända. Om jag inte går vidare så dör jag nog av besvikelse tänkte Elias.

''nästa är... Elias Johannson'' ropade upp en kort man i svarta kläder, med skivbolagets logga på framsidan av tröjan. "Ja" svarade Elias automatiskt och ställde sig upp hastigt. Han borstade av sina kläder snabbt och följde efter mannen mot den vita dörren. Han undvek alla nyfikna blickar som följde honom hela vägen och gick hastigt genom dörren.

Elias kisade mot strålkastarna som lös mot honom på scenen. Hans hjärta slog hårt och han kände hur nervositeten ökade. Framför scenen på 5 stolar satt 3 kvinnor och 2 män med raka ryggar och seriösa miner, deras blickar var fästa vid Elias. Han smålog medan han gick över scengolvet mot mikrofonen med självsäkra steg, jag klarar det här tänkte han och peppade sig själv. ''Hej!'' sa Elias högt och tydligt genom mikrofonen, hans röst skakade en aning. "Hej" svarade en av männen i mitten snabbt, med ett falskt leende på läpparna. Domarna kollade ner i papperna som låg i prydliga högar på bordet framför dem och nickade instämmande, samtidigt som Elias presenterade sig själv och rabblade upp några enkla fakta om sig själv. "Okej" sa en av kvinnorna abrupt ''vi är redo för att gå vidare nu och höra låten som du har förberett för oss''. Elias blev stum och fick inte fram några ord, så han nickade sakta och började att förbereda sig mentalt.

Han kände hur svetten bildades från en blandning av nervositet och värmen som avgavs från strålkastarna som var fokuserade på honom. ''varsågod och börja'' så kvinnan igen otåligt med samma falska leende som mannen innan hade gett Elias. Elias gjorde ett tecken till ljud mannen att han var redo att börja Han hörde hur hans låt började spelas ur högtalarna högt, han tog in ett djupt andetag och började sjunga.

''Okej, det räcker'' så kvinnan och gjorde ett tecken till ljud mannen att avsluta låten. Musiken stannade plötsligt och Elias släppte taget om mikrofonen och sträckte på ryggen. Elias studerade domarnas ansikten nyfiket, hans hjärta slog hårt och nervositeten började komma tillbaks. Han studerade domarnas ansikten ivrigt för att se deras reaktioner, deras miner var helt blanka.