En levande mardröm

Jag såg ner på mina händer. De var röda efter allt blod. Jag satte handen mot väggen när jag långsamt reste mig upp. När jag tagit bort handen kände jag hur hela min kropp började skaka. Min överkropp föll tungt över mina böjda knän. Jag reste mig ostadigt upp och vacklade bort mot dörren. Jag vände mig om och beskådade vad jag hade gjort, en liten del inuti mig var förfärad medan en så mycket större del klappade händerna. Jag såg på blodet på väggarna. Hur hade jag, en liten enkel stadsflicka lyckats med det? Jag vred mig mot den svarta trädörren som stod på glänt bakom mig och tog ett steg över tröskeln.

Klockan var bara nio på en lördag, men ändå var jag vaken. Jag vred på mig där jag låg i sängen. Jag satte mig upp medan jag svepte bort mitt svarta korta hår från ansiktet. Jag hoppade glatt upp ur sängen då jag visste vilken dag det var. Det var lördagen den 24! Jag skulle ju på dejt med den mystiske men dock så finurlige Daniel. Jag dansade runt i rummet och testade plagg efter plagg. Plötsligt knackar det på dörren. Jag tar upp min morgonrock och sveper den om mig med ett leende på läpparna öppnar jag dörren. Utanför ligger ett paket. Jag plockar upp det

och skakar lite på det. Vem skulle inte skaka på det liksom? På paketet sitter en fin liten lapp med en blomma fäst vid den, jag plockade upp lappen, den löd. " Till dig Stina, jag förväntar mig stordåd av dig ikväll". Mitt leende sjunker försiktigt in och förvandlas till en häpen min. Jag har en aning om vem som har skickat paketet och jag har även en aning om vad som befinner sig i paketet. Långsamt lossar jag banden som håller fast sidorna på paketet, jag viker upp sidorna en efter en och med förfäran ser jag ner. Jag stirrar ner i lådan. Hur vågar han!

En svart skugga utav en man följer instinktivt varje steg jag tar. Jag har sett honom förut men var?!? Han bär ett par svarta solglasögon och en stor svart rock är hårt knuten runt hans midja eller den kanske är knäppt. Jag vänder blicken mot Olive Garden och tar de sista stegen innan jag står vid huvudingången. Jag skulle möta Daniel här men han har inte dykt upp ännu. Jag granskar ner på min violblå klänning, den sitter helt perfekt på mig och visar upp alla mina kurvor. Jag ler självbelåtet. Jag vänder blicken bakåt för att granska vart skuggan tagit vägen. Han är......borta. Jag letar nervöst runt hela gallerian innan jag vänder blicken framåt igen. Som en chock tar jag två korta steg bakåt. Skuggan står precis framför mig och

han står så nära att jag kan känna hans tunga andetag mot min rosa kind. Han rycker på läpparna lite så att hans svarta mustach trycks närmare hans spetsiga näsa. Han formar lätt orden "Döda eller dödas" och sedan är han försvunnen.

Jag blinkar och gnuggar mig i ögonen. Vad menade han? Jag satte mig långsamt ner på en bänk på högra sidan om Olive Garden. Jag vilade huvudet i mina händer när jag kände en kall hand knacka mig fyra gånger på axeln. Långsamt och nervöst vände jag upp huvudet och till min stora förvåning var det Daniel. Jag hade helt glömt bort honom. Försjunken i tankar tog jag hans hand och han ledde mig varsamt in i restaurangen.

-"Varför svarade du inte?" Sa han och log mot mig när vi väl hade suttit oss vid ett av borden vid fönstret. Jag såg förundrat på honom och sa:

-"Svarade på vad?"

-"Jag ropade på dig flera gånger men du stod som förstenad och glodde rakt ut i luften." Jag öppnade munnen som för att svara men stängde den igen lika snabbt. Mina tankar for runt och kring. Jag förstod inte vad han menade. Mannen.......skuggan, han var väl riktig eller? Jag skakade besvärat på huvudet och log. Han kanske helt enkelt inte syntes bakom mig så måste det ju va.

-"Så hur va jobbet?" Sa jag för att avbryta hans och mina funderingar. Han såg fundersamt på mig men log sedan och började berätta om hans dag. Denne vackre blonde man kunde inte förstå vad jag ville göra med honom. Hans mun öppnades och stängdes och allt jag ville göra var att kasta mig över honom. Jag vet att många kvinnor vill det men mitt sätt är annorlunda.