Det sitter i hjärtat, en kall smärta orsakad av is. En smärta orsakad av alla lögner du skapat.
Nu sitter jag här, kall, utav is och ingen kan värma mig tillbaka till den person jag en gång var. Du formade mig, du formade mitt öde, du formade mitt liv.
Men nu står jag här, framför den tända brasan, redo att släppa taget om dig, om förhoppningarna och om ett liv med lycka.
Dock, stannar jag, bara för en sekund, natten är ung, med blicken fäst vid de röda flammorna. Den röda flamman, som en gång var magin mellan oss två.
För jag kan inte, jag kan inte låta något döda mig som påminner mig om dig.
DU LÄSER
Drunknar
PoetryÖmt kysser du mig på hjässan och viskar att allt kommer bli bra. Det trodde jag; tills jag skapade denna bok, min fristad som är det enda som faktiskt funkar okej i livet.
