Kapitel 21. Låga tankar

Start from the beginning
                                    

"Tack! Men vafan jag ser ju sjuk ut på bilden"sa jag skrattandes. Sky flinade smått.
"Man ser iallafall att det är du"svarade hon nonchalant.

**************************

"Well Mel" sa Lucas när jag, han, Ash, Ty och Oliver stod i kön till Slughorns lektion. "Varför är du så arg hela tiden?"undrade han. Jag blev smått irriterad igen.
"Kalla...mig...inte..Mel!"väste jag argt. Oliver och Ash började skratta åt Lucas min.
"Påminn mig om att säga till Molly om dina humörsvängningar"sa Ash och skyndade sig snabbt att ställa sig bakom Oliver som är tre cm längre.
Jag försökte gång på gång att nå upp till Ashs ansikte för att ge honom en bitchslap men lyckades inte.
"Hon vet redan! Kan ni sluta?! Jag vill kunna slå Ash i ansiktet och ni har inte ens slutat växa än, till skillnad från mig!"sa jag och såg otroligt sur ut. Alla i ledet skrattade åt min tjuriga min när jag snabbt ställde mig framför alla i ledet i Slytherin. Ingen klagade då Slytherineleverna vet att jag är dotter till Draco Malfoy, en av dem största Slytherinarna genom tiderna. Men jag gillar det dock inte. Bilden av hur mamma och pappa glömde mig vid perrongen spelades fortfarande upp i mitt huvud.

***********************

"Varför kommer inte Molly?"undrar jag medan jag ser på klockan som visar halv nio på kvällen.
"Jag vet inte, hon..."börjar Oliver men blir avbruten av att nån kommer in i uppehållsrummet och börjar prata. Om ni undrar är resten av Slytherin på kvarsittning.
"Jag är här"säger Molly och ställer sig bakom Ash för att fixa en liiiiten fläta i hans hår. Vilket inte gick så bra så hon satt sig bara bredvid honom och han kysste henne.
"Ojoj, här händer det grejor"säger Oliver retsamt och armbågade mig lätt på överarmen för att jag ska titta på det lilla kärleksparet. Jag flinade retsamt mot Ash och Molly som nu mera bara satt och snackade cheesy stuff som ingen bryr sig om.
"Herregud vad ni hade det trevligt då"suckade jag dramatiskt men blev lite förvånad när Oliver drog ner mig i hans knä.
"Jahapp"sa jag enkelt och började pyssla med hans hår. Molly och Ash började flina åt oss.
"Äh det går inte"mumlade han. Jag skakade på huvudet.
"Du har rätt" mumlade jag uppgivet och satte mig vanligt igen.
"Jag är trött"mumlade jag. Sedan ställde jag mig upp, gäspade, gav Oliver en kyss på kinden och en kram till Molly och en klapp på huvudet (som om han var en hund som för en gångs skull hade lyssnat) till Ash innan jag gick upp för trapporna till flickornas sovsalar.

Jag drog på mig mina rosa, vita och gråa randiga, rätt korta pyjamasshorts och ett linne som räckte till mitten av magen ungefär med texten "Thanx For Nothing" på. Jag satte upp mitt hår i en såkallad messy bun. Sedan gick jag in i badrummet för att borsta tänderna. När jag såg i spegeln på mig själv såg jag att nåt saknades. Nåt jag alltid hade med mig. Typ som nu, mitt halsband inte satt på.
"Fan!"sa jag panikslaget och borstade snabbt klart mina tänder innan jag skyndade mig ut ur badrummet och ner för trapporna.

"Hej hörni! Har ni sett mitt halsband?"undrade jag oroligt och skyndade mig att leta runt fåtöljen jag och Oliver suttit i, trappan, bordet och golvet under bordet. Det var först nu jag insåg att Oliver satt och stirrade på mig och Ash och Molly skrattade åt honom.
"Vad?"undrade jag med en underlig min.
"Nej inget. Det är bara det att Herr-Stirra-På-Min-Flickvän-Utan-Att-Hon-Märker-Nåt-Alls liksom typ glor mer eller mindre på dig, och varför har du pyjamas? Ska du sova här?" skrattade Molly. Jag flinade kort innan jag med ens blev orolig igen.
"Har nån av er sett mitt halsband, allvarligt"sa jag oroligt och letade i trappan igen för att dubbelkolla så att den inte var där.
"Den här?" Undrade Ash och höll upp ett silverhalsband med dödsrelikerna i miniatyr (alltså typ inte ens en cm). Jag lyste genast upp.
"Tack!"sa jag glatt och tog emot halsbandet. Molly pratade en stund med Ash och sedan började Molly gå därifrån för att hon skulle till sin sovsal för att hon höll på att tuppa av. Ash och Molly kysste varandra passionerat i typ en minut och jag trodde jag skulle spy, allvarligt talat. Ugh...
"Jaja, jag ska sova nu, godnatt"sa Ash trött och började gå.
"Hur vet du att den är god?"undrade Oliver. Jag nickade instämmande.
"Hur vet du att den inte är ond?"undrade jag. Ash suckade.
"Ni är ju dumma i huvudet"mumlade han frustrerat och gick upp för trappan till pojkarnas sovsalar. Jag och Oliver skrattade och gav varandra en hive-five. Jag kollade ut på uppehållsrummet och insåg att det bara var jag och Oliver kvar. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och suckade.
"Oliver"började jag.
"Ja?"svarade han.
"Varför måste livet vara så komplicerat?"undrade jag fundersamt.
"Jag vet inte. Men vad jag däremot vet är att jag aldrig tänker lämna dig Melanie. Aldrig. För så dum är jag inte. Jag kan ha förlorat mig själv för en stund då och då, och jag har krossat många hjärtan. Men ditt kommer att vara helt, jag lovar"mumlade han. Jag kollade upp på hans ansikte. Han log mot mig.
"Är inte du trött?"undrade han. Jag nickade.
"Isånnafall har vi nåt gemensamt"sa han och flinade innan han reste sig upp och drog upp mig på fötter. Jag gnuggade mig i ögonen och gäspade.
"Nie?"undrade Oliver och såg ner i marken.
"Vad är det?"undrade jag oroligt. Han andades in djupt.
Men istället för att säga nånting så mumlade han bara nåt ohörbart och kysste mig sedan. Jag kysste chockat tillbaka. Fuq...kom på nu att jag tog på mig ett par jättekorta shorts...snälla nån döda mig om nån kommer in i rummet...jag tror det skulle starta ett eller fler rykten om Oliver Bech och Melanie Malfoy stod och hånglade i Slytherins uppehållsrum. Och om inte nog med det så hade inte Oliver Beck nån tröja på sig och Melanie Malfoy hade superkorta pyjamasshorts på sig...
Och just precis då hände det som inte får hända.
Jag hörde hur dörren till uppehållsrummet öppnade och en person med klackar lät det som, gick in i rummet. Stegen stannade helt plötsligt upp.
"Herregud..."mumlade en röst. Jag och Oliver särade snabbt på oss och fick se en blond person i vår årskurs. Elina Miller stod framför oss med ett flin på läpparna.
"Undra vad skolan kommer säga när dem får reda på att Malfoytjejen Melanie och Herr Urgullig Beck stått och hånglat! Och Malfoytjejen hade endast korta shorts och en magtröja och Oliver Beck inte hade nån tröja! Åh detta kommer starta så många fler rykten än mitt förra rykte om Riley McLaggen och dig Beck!"sa hon glatt och riktade det sista mot Oliver. Jag och han stod som förstelnade.
"Fan" mumlade jag tyst.
"Fan" mumlade Oliver tyst han också.
"Snälla döda mig" muttrade jag tonlöst.
"Nu" muttrade Oliver trött.
"Undra vad Riley Barbiedockan McLaggen kommer säga när hon får reda på detta!" Sa Elina glatt och hoppade överlyckligt iväg med ett slugt flin på läpparna.
"Vi kommer få leva med detta några år va?" Undrade jag tonlöst.
"Japp" svarade Oliver. "Du anar inte hur länge hennes rykten håller kvar! Ett av hennes rykten höll på från första till fjärde året"
Jag suckade.
"Jag kommer få stämpeln som bitch nu" mumlade jag.

Malfoys TrillingarWhere stories live. Discover now