Emma och Adrian

Kapitel 2

"Du bryr dig för mycket..." Det var det Adrian sa till henne som kortfattat på allt.
Emma svalde och såg nu åt sidan med skam. Hon skämdes över att han hade rätt.
Hon brydde sig allt för mycket om vad andra tyckte. Hon satte sig återigen på sängen och såg ner.
"Du bryr dig för lite.." Sa hon tyst tillbaka.
Ingen sa något mer efter det. Adrian gick ut från hennes rum och Emma stängde dörren efter honom snabbt. Hon svalde gråten i halsen och fokuserade sig istället på att fixa ordning sig till festen, samma så gjorde Adrian.

Adrian var som alltid snabb med fixa iordning sig till fester. Han fixade inte till sig speciellt mycket utan kom så som han såg ut, vilket var mer än bara okej. Han är snygg, med sin solbruna hudfärg och håret som var perfekt med bara ett drag med handen. Hans bruna ögon som lurade vem som helst att han var en gullig kille utan problem. Det var då man mötte honom i person som man fick annan uppfattning.

 Han stod i hallen och väntade på Emma. Han kände sig inte pass tålmodig då mer än en timme gått.
Han hörde steg i trappan och kollade upp. Där stod Emma i en röd klänning som var ovanför hennes lår. Hennes kropp såg utmärkt i den, den visade  formen vid hennes kropp farligt mycket enligt Adrian. .
Adrians blick fästes på henne intensivt. Emma mötte hans blick men såg direkt bort då hon märkte att hans blick såg mer än bara intensiv ut, den såg även hungrig ut. Inte på mat.
Hon tog på sig sina röda söta skor med klack, som gjorde henne aning längre men ändå inte i närheten av Adrians längd.
Adrian tog ett steg närmare henne och Emma gjorde samma fast med steget bakåt. Hon såg ner på golvet och låtsades beundra sina skor. 
Adrian placerade handen lätt under hennes haka och höjde hennes ansikte. Han studerade hennes ansikte ett bra tag. Hon hade nu fixat på med smink, antagligen det som dröjt på.
"Du är vacker utan smink Emma.." Sa han till henne utan en enda grimas.
Han var förstås upprörd efter deras senaste samtal.
Emma såg på honom och kunde inte undgå från att rodna vid komplimangen.
"Tack..." Sa hon tyst, och gick ut från huset. Ute var det mörkt och riktigt kallt, trots det så struntade hon i jackan eftersom hon visste den skulle komma bort ifall hon tog med sig en.
Adrian följde efter henne, och helt plötsligt tog han hennes hand i sin, ett hårt bra grepp.
"Adrian..." sa hon tyst, hon ville bara att han skulle acceptera att det dem gjorde var fel. Det faktum om att dem aldrig kommer funka.
Han lyssnade inte utan började istället gå på gatan, med hennes hand i sin. Hon gjorde inget motstånd, för det hon visste att det knappt var lönt att protestera mot Adrian. Han var så bestämd då han väl ville något.  

Väl framme på festen försvann Emmas hand helt plötsligt från Adrians. Han såg på henne irriterat.
Han var inte van med att tjejer drog sig undan från honom, inte så som Emma gjorde.
"Hej!" Sa en röst, riktigt tillgjord och då Adrian vände sig om för se på personen som börjat prata med honom såg han den han minst av alla ville se. Hannah, Emmas bästa kompis som Adrian legat med 3 gånger. Alltså tre gånger mer än med Emma.
Alla tre gånger med Hannah hade han kallat 'engångsligg' men då han vart arg hade han tagit henne för hon hade vart lättast av alla tjejer.
"Tja, snygg klänning." Han nickade mot hennes svarta lättklädda klänning och log mot henne charmigt.
Han kunde se i hennes blåa ögon hur hon smälte över honom. Hon drog handen genom hennes tjocka blonda hår och fnittrade. Hon var en lätt match för honom.
Emma sneglade mot dem vilket Adrian inte märkte för tillfället. Varför höll han på såhär hela tiden? Hemma så var det alltid pratet om 'du är den enda för mig Emma' men på fester fanns det alltid någon som han drogs iväg med.
Hon tänkte inte stå och se på Adrian snacka med hennes bästa kompis som råkar vara snyggare, sexigare och allt Emma inte är.
Hon gick in till festen och möttes av Adam först av alla. Killen som vart på med Emma ett bra tag och försökt få till det med henne. Killen som Adrian x antal gånger hade hamnat i slagsmål med.
"Babe.." Log han och granskade hela henne från topp till tå och bet sig gillande i underläppen medans han verkade godkänna henne. 
Emma slängde snabb blick över sin axel och såg att Adrian övervakade henne tillsammans med Adam.
"Din brorsa verkar inte gilla mig sötnos.." 
Emma såg på Adam, killen med dem gröna ögonen och det blonda håret som kunde beskrivas som någon sorts kille som trodde att han ägde hela världen och därmed ägde Emma. 
"Adam.." Sa hon tyst, mer vågade hon inte säga till denna killen som bara såg henne som en sorts leksak.  Hon försökte passera förbi honom men han stod bredaxlad framför henne och höll henne under kontroll.  Han var så ute efter bråk ikväll..