Eyes Open ~ Foscar

56 - Del 1

Min ♡, 19:02

Jag är här nu :)

Jag ler åt Oscars sms och kör ner telefonen i fickan av min kavaj. Blicken lyfter jag upp och ser på mig själv genom spegeln. Studerar mig själv, min kostym som sitter perfekt på min kropp och den vita skjortan under med en svart fluga knuten vid kragen.

Jag rätar till några hårslingor och ser därefter ut genom det lilla fönstret bredvid dörren, ser Oscars svarta bil på vägen, ser Oscar som står utanför med en ros i handen. Precis som mig är han klädd i en svart kostym och vit skjorta, men bär tillskillnad från mig en svart slips. Synen får mitt leende att växa och trots att vi varit ett par i nästan fyra år nu känner jag mig fortfarande som nykär.

Jag knyter på mig mina finskor och slänger ett sista ögonkast i spegeln varpå jag öppnar dörren och kliver ut i den svala sommarvärmen.

Oscar får genast syn på mig och skiner upp i ett stort leende. Istället för att stå lutad mot bilen ställer han sig rakt upp och ser på mig som om jag vore det sista han tittar på i sitt liv.

"Min vackra." Yttrar han så fort jag är tillräckligt nära för att han ska kunna tala i en normal ton. Jag ler enbart åt hans komplimang och ställer mig tätt intill honom, placerar mina händer över hans höfter och sträcker på mig för att nå hans läppar. Vi möts i en kärleksfull kyss och Oscar är snabb med att vira sina armar runt min midja.

"Grattis på födelsedagen älskling." Viskar han mot mina läppar och kysser mig ännu en gång.

"Tack hjärtat." Ler jag och ser in i hans vackra ögon.

"Tjugo år nu, inte tonåring längre." Yttrar han och flyttar upp sin hand till min kind och smeker försiktigt sina fingrar över den. Rosen bryter han av och sätter den i bröstfickan på min kavaj. Jag blickar ner på den röda blomman och ler stort.

"Nu kan jag också handla på Systembolaget." Påpekar jag stolt och Oscar skrattar lågt, skakar på huvudet och kysser min panna.

"Är det de enda du kan tänka på nu?" Frågar han skämtsamt och låter sina fingrar vidröra mitt kortklippta hår, som jag tillsammans med Oscar klippte för en vecka sedan. Även hans hår är numera mycket kortare - fluffet är borta vilket jag har sörjt en aning. Men han hade tröttnat på att alltid ha hår hängande för ögonen. Dessutom ser han mycket mer vuxen ut i kort hår.

"Nej, nu vill jag åka." Yttrar jag och särar på våra kroppar.

Oscar ler och öppnar dörren till passagerarsidan. Jag besvarar hans gest med ett litet leende och hoppar in i bilen. Oscar stänger även dörren åt mig och går runt till förarsidan, där han hoppar in och sätter fast bältet. Men till min förvåning startar han inte bilen och kör iväg, utan står kvar på samma plats och jag vrider förvirrat huvudet mot honom. Han i sin tur ser rakt fram genom fönstret och jag följer blicken åt det håll han tittar mot, men finner inget speciellt.

"Älskling?" Yttrar jag lågt och placerar min hand över hans, och han vänder genast blicken mot mig. Han ler, men leendet når inte igenom och jag ser oroligt på honom. "Är något fel?" Frågar jag och kramar mjukt om hans stora hand. Han blickar snabbt ner på dem varpå hans ögon finner mina igen. De blir allt blankare och jag lyfter upp hans hand till mitt ansikte, kysser mjukt hans knogar och låter oroligt mina ögon syna hans osäkra ansikte.

"Vi kan ta det sen, imorgon. Idag är din dag och den ska bli bra." Yttrar han med en skakig och svag röst. Jag ser hur han kämpar för att hålla tillbaka tårarna samtidigt som han tvingar fram ett leende.

Att se honom kämpa för att hålla tillbaka det som gnager inom honom gör ont i mig. Och jag kan inte låta det gå obemärkt förbi.

"Den kommer inte bli bra om du håller något inom dig som tynger dig heller." Förklarar jag och Oscar tar ett djupt, skakigt andetag samtidigt som han tar tag i båda mina händer och kramar om dem mjukt.

"Jag måste flytta." Slänger han snabbt ur sig och jag ser till en början oförstående på honom. Men när orden börjar sjunka in i mig och jag förstår precis vad han menar slår det mig som ett slag i magen.

"V-va?" Får jag chockat ur mig och han ser på mig med en förtvivlad blick när jag drar bort mina händer från hans. "Vart, vart ska du.. Flytta?" Får jag ur mig och han ser med ens ännu mer ångerfull ut, ångrar förmodligen det han precis sa.

"Australien men j-"

"Australien?! Vad fan ska du göra i Australien?? Det är på andra sidan jorden Oscar!" Avbryter jag honom med, skriker förtvivlat och känner hur även mina ögon tåras upp. Hur ska jag klara mig om min älskade bor på andra sidan jorden?

"Jag har fått jobb där. Det är ett jättebra jobb Felix och stora möjligheter öppnas för mig, jag m-" Ännu en gång avbryter jag honom, nu genom att hektiskt öppna bildörren och nästan kasta mig ur.

Att Oscar ropar på mig struntar jag i. Att han gråter precis som jag struntar jag. Att även hans bildörr öppnas och stängs struntar jag i. Att det här jobbet öppnar nya möjligheter åt honom kan jag inte glädjas åt, för det här kom som en chock och jag kan verkligen inte föreställa mig en framtid utan Oscar. Det finns inte.

__

Well oj vad händer nuuuu. I know<33 men no shit

Var tvungen att dela upp detta kapitel i två delar för annars blir det fett långt. Så del två kommer ikväääll😏😏

Sen är det bara en epilog kvar crycry ;(((