Har du nån gång känt att om du var smal så skulle folk gilla dig?
Har du någon gång känt dig mindre värd för att du har lite extra fett på kroppen?
Har du någon gång jämfört dig med dom "smala" och trott att du var super "tjock"?
Har du någon gång gjort dig ovän med den ända vännen du har pågrund av att maten tar för stor plats i huvudet?
Har du någon gång äcklats av folk som äter?
Har du någon gång känt att allt känns fel och du väljer fel väg och att det saknas en del?
Har du någon gång känt att om du vore död skulle världen vara en bättre plats, att folk inte skulle behöva handskats med ett sånt problem barn som du är?
Det har jag..
Men jag har inte alltid känt såhär, från att jag var bebis till att jag var 11 så har jag älskat allt.
Det bästa som fanns var att komma till skolan och redan längta till lunchen.
Att varje dag efter skolan gå och beställa hem en kaloribombad pizza och äta med sina vänner.
Men, någon gång runt februari 2014 satt tankarna på motorn i hjärnan, det var som att man hade tankat mina tankar med full bensin.. Dom körde sitt eget race.
