Vargen i mig

Killen

Jag är en helt vanlig tjej. Jag går i årskurs 9 och ska snart fylla 16. Inte så konstigt eller hur? Men det jag inte vet är att jag är annorlunda. Alla konstiga saker börjar på min födelsedag. Men där är vi inte än.

Jag ringer min kompis Sofia och frågar om vi ska dra till centrum och shoppa. Hon säger ja med en gång och vi sticker. Vi går runt och kollar i alla möjliga butiker men hittar inget. Så vi går för att handla glass. Då ser jag en kille jag tycker att jag känner igen. Jag tänker inte så mycket på det utan vi köper glassarna. Vi går och sätter oss på en bänk ute i med att det är fint väder. På bänken bredvid sitter så klart killen. Han sneglar på mig men tittar bort när jag vrider mitt huvud åt hans håll. Han tror att jag inte märker vad han gör men där har han fel. Han reser sig upp hastigt och min glass åker i marken. "Förlåt jag ska ge dig en ny" sa han. Jag tittade upp på honom och sa att det inte gjorde något. "Jag ska ge dig en ny glass kom nu" och innan jag hinner säga något går han mot glassbaren. Jag reser mig upp och går mot honom. Han säger att han heter Kevin och jag presenterar mig.  Jag heter Catherine bara så ni vet. Han ler mot mig och frågar "vill du gå på bio någon dag?" Jag tittar fundersamt på honom. Då tror ni såklart att jag säger nej men det gör jag inte. Jag tackade ja. I med att jag känner igen honom. Vi går tillbaka till dem andra och jag pratar med Kevin. Sofia och jag går mot bilen och hon slänger några blickar på mig. Jag vet vad blickarna betyder
1=vad heter han?
2=har ni en dejt?
3=vad heter hans kompis?
Jag ser på henne och ger mina blickar mot henne
1=han heter Kevin
2=ja det har vi
3=jag frågar väll inte det
Vi bara ler mot varandra och åker hem. Jag går och lägger mig men kan inte sluta tänka på hur perfekt Kevin är. Till slut somnar jag.