Unknown

2

Snälla lilla du! Vakna! Dö inte! Låt inte en hel familj dö! Hör jag någon skrika

Skriket hörs att komma långt ifrån men jag vet att det är nära. Jag känner hur ett andetag formas och min kropp slappnar av. Jag fick in luft och inget vatten.

Fallen av döden för de andra är 20.43 , 20.40 och 20.39. Bara en överlevde. De andra dog i explosionen påväg upp för bron. Det är ett mirakel att ens en person överlevde. Hon skyddades av vattnet.  Säger en mans röst

Jag tänker lite och öppnar långsamt mina isblåa ögon. Jag börjar tänka efter. Vilka har dött? Mannen sa tre stycken dödsfall. Vänta lite! Mamma , pappa och Jordyn! Jag vill skrika men får inte ut ett ord. Jag brister inombords. Då känner jag hur någon lyfter mig och lägger mig i en bil. Sedan somnar jag in.

När jag sedan vaknar igen så ligger jag på ett sjukhus. Jag tittar mig omkring och ser folk i vita labbrockar. Några blickar vänds mot mig. En kvinna ler.

Hon är stabil nu. Säger kvinnan

Jag försöker prata men jag kan inte. Inget kommer ut ur min mun.
Kvinnan som log innan ska snart gå men jag greppar ett hårt tag i hennes arm. Hon vänder sig om och tittar undrande på mig.

Jag tar fram ett papper och penna som ligger på bänken brevid min säng. Sedan låter jag pennan glida över pappret tills det formade Vad har hänt? Vad är min familj?

Kvinnan ger mig en ledsen blick innan hon tar ett djupt andetag.

Ni var med om en bilolycka. Er bil åkte ner i vattnet och du var nära på att dö. Din familj klarade sig ut ur bilen. Men när de skulle gå upp för bron för att ropa på hjälp så exploderade bilen som ni skrockade och din familj dog. Du skyddades under vattnet men det var nära att du också dog. Säger hon

Jag sväljer hårt. Sedan faller en tår ner för min kind. Det svider i halsen. Detta får inte vara sant!

Kvinnan reser sig upp och går ut ur rummet.

Jag är ensam!