Mörkret dominerade fortfarande på perrongen. Solen hade knappt vaknat och det var endast ett par svaga strålar av den som hade lyckats bryta barriären mellan natten. Klockan slog fyra minuter i tre när tåget hördes längre bort på rälsen. Jag tog tag i ryggsäckens slitna remmar och kastade den över axeln. När tåget susade förbi mig kunde jag känna doften av friskluft. Doften av frihet. Jag skulle bort härifrån.
Det stannade där jag stod och höll ett stadigt tag om resväskans handtag. Dörrarna öppnades men innan jag klev på slängde jag en snabb blick bakåt, för där kunde ju ha stått någon som velat stoppa mig.
