The Boss

#7 #D:6#

#Kai#

Jag och BamBam hade prisis kommit fram i Italien.

Jag fattar inte att de flyttar runt på Becky så här.

Vi hade prisis checkat in på hotel. Vi skulle börja leta tidigt i morgon bitti. För de var sent och vi båda var väldigt trötta.

Men jag kunde inte sova.

Mina tankar var fast på Becky. Jag undrade hur hon såg ut nu förtiden. Jag hade inte sätt hennes vackra ansikte på nästan fyra år.

Jag stod och bara kollade ut över Rom från det stora hotellfönstret.
Jag kunde se BamBam i spegelbilden bakom mig.
Han satt i sängen och kollade på sin mobil.

-Jag tar och går och lägger mig. Jag är fan astrött... Muttrade han och bara la sig ner på sängen.

Jag kollade bak på honom och han hade redan somnat.
Jag flina till och gick in mot toan.

Jag tog en dusch.

En lång varm dusch och lät det varma vattnet koppla av min spända kropp.

De behövdes.

Men mina tankar flög till Becky och jag undrade va hon gjorde just nu.

#Becky#

Efter de Kyungsoo sa till mig igår så visste jag inte riktigt hur jag skulle ta de.

Jag visste att de va nått skumt med Dr Lee.

Jag hade suttit i de här sovrummet hela dan och jag hade inte fått gått ut.

Jag har inte varit ute på flera dagar. Det började att göra mig galen.

Jag var hungrig.

Jag hade inte fått nått i mig på ett par dagar.

Jag bestämde mig för att kolla runt i rummet.
Jag gick och kollade på böckerna som stod i bokhyllorna.
De va säkert mer än 500 böcker i den stora hyllan.

Böckerna såg gamla ut.

Jag tror att dom aldrig blivit lästa, utan bara stod där som en prydnad.

Jag suckade tungt och gick till sängen som hade vinröda sidenlakan.
Jag la mig försiktigt på den och mina tankar flög i väg till Kris.

Han kom ju in till mig igår kväll.

Jag minns inte va han sa.

Och jag lyssnade inte heller för den delen.
Men en sak va säker.

Han hade blivit snygg.

Jag flinade till för mig själv och då kom Kyungsoo in.

Jag satte mig upp och han gav mig ett leende.

-Visst är det trevligt? Flinade han fram
-Ja, de skulle vara mycket trevligare om jag visste vart jag va. Sa jag lite drygt och han rullade sina ögon.

Han gick fram till mig och satte sig på sängkanten och kollade en stund på mig.

-Du är i Italien.. Sa han snabbt.
-Va?! Utbrast jag i chock.
-Vart va jag innan de? Frågade jag sen.
-Rumänien. Sa han kort och jag bara skakade chockat på huvudet.

Herregud.

-Varför? Frågade jag sen lite lugnare och kollade djupt in i D.O.'s ögon.
-För du är den som kommer att hålla mig vid liv. Sa han med en mörk och kall ton och jag kollade konstigt på honom.
-Hålla dig vid liv? Frågade jag sen.
-De är det enda du behöver veta. Sa han.

Jag var bra på att läsa av folk och jag kunde se att han var rädd och nervös.

Men över vad, visste jag inte. Men de ska jag ta reda på.

-Vad är det du är så rädd för? Frågade jag med en bestämd ton.
-Sluta se igenom mig! Utbrast han argt och ställde sig upp.

Jag kollade på honom där han stod med ryggen vänd mot mig och drog en hand genom de svarta håret.

Han började att gå mot dörren men jag kravlade mig snabbt ur sängen och sprang efter honom.
Jag tog tag om hans handled och då tog han ett hårt grepp om mina handleder och tryckte upp mig mot väggen.

Han kollade djupt in i mina ögon och jag kände en rädsla byggas upp inom mig.

Jag har inte sätt Kyungsoo så här förut.

-Du skulle bara veta..... Viskade han bara centimeter från mina läppar.

Jag svalde hårt och släppte inte kontakten mellan våra blickar.

-Berätta..... Viskade jag tillbaks.

Han backade då undan en aning men vi hade fortfarande ögonkontakt.

-Han är den mäktigaste av oss alla, en ensamvarg..... Var det enda han sa innan han gick ut från rummet.

Kvar stod jag som ett frågetecken.

Vem de än va så ska jag ta reda på de.

#Luhan#

-Vart ska du? Frågade jag när jag såg hur Xiumin drog på sig sina kläder där han satt på sängkanten.

Han kollade bak och log lite försiktigt.

-Jag ville inte väcka dig.... Sa han tyst.
-Men jag gillar när du är här med mig. Sa jag och hoppade närmare honom.
-Hmm...... Flinade han fram och jag började dra mina naglar över hans axlar och ner över skulderbladen som var täckta med tatueringar.

Hans kropp slappnade av en aning och jag kysste sen hans hals.

-Jag måste verkligen.... Gå. Mumlade han okoncentrerat när jag kysste honom om och om igen på halsen.
-Stanna.... Bara en liten stund. Viskade jag i hans öra.

Då tryckte han snabbt ner mig mot den mjuka madrassen och la sig över mig.

Han sa inget utan bara pressade sina läppar mot mina.
Vi började att hångla och våra händer var överallt på varandras kroppar.

Han tryckte sin underkropp hårdare mot min och ett stön lämnade mina läppar.
Han släppte mina läppar och började kyssa min hals och ner över mitt bara bröst som var täckt med tatueringar.

Han nådde min mage och snart var han under min navel.
Jag kände viljan och prisis när han skulle gå längre ner så flög dörren upp.

Xiumin hann inte flytta sig eller nått utan han bara kollade bort mot dörren där Lay stod.
Han hade en inte så förvånad blick.

-Xiumin, jag måste få prata med dig. Sa han och Xiumin kravlade sig ur sängen motvilligt.

Jag kollade på honom när han gick i bara hans underkläder mot Lay som bara himlade med sina ögon.

De gick ut och stängde efter sig.

Jag kunde höra att de stod utanför och pratade så jag lyssnade noga.

-Han lever.... Hörde jag Lay säga tyst.
-Vem lever....? Frågade Xiumin oroligt.

De vart tyst och jag kunde nästan höra deras andetag.

-Dragon.