Same old love

kapitel ett

Elias - 21.18;

hey

Det var samma visa varje kväll. Jag låg och sysselsatte mig med något, pillade kanske med datorn eller läste i någon bok, när min mobil skurrade och snodde åt sig min fulla uppmärksamhet. Hjärtat slog ett extra slag, och genast letade sig något slags hopp upp i min mage. Jag vågade knappast titta, så gärna ville jag att det skulle vara hans namn som poppat upp på min skärm och lyst upp det mörklagda rummet.

Efter att jag försökt dra ut på tiden litegrann och tyst stirrat upp i taket med ett leende över läpparna, ryckte jag tillslut åt mig mobilen. Jag var snabb med att klicka på hemknappen, och ganska tätt därefter uppenbarade sig det olästa smset framför mig.

Att ett så simpelt sms, eller att bara ett ord kunde påverka mig var egentligen ganska ofattbart. Och hur jag hamnat i den här sitsen visste jag inte riktigt. Allt jag visste var att det var samma sak varje kväll. I snart ett år hade detta pågått. I snart ett år hade jag haft växande känslor för min allra bästa killkompis. Och fortfarande hade jag inte berättat något.

Bara av att höra det där lilla skurrande lätet, spred sig en sprudlande lycka kombinerat med en osäkerhet inom mig. Även fast jag inte visste om det var han. Det skurrande ljudet påminde mig om honom.

Jag och Elias hade känt varandra så länge jag kunde minnas, och det fanns bilder på oss två tillsammans enda tillbaka från dagisperioden. Vi hade gått i samma klass genom hela skolgången, om man bortsåg från de två senaste åren av grundskoletiden - sjuan och åttan. Och mellan åldrarna sju och tolv hade vi lekt flera gånger i veckan.

Sedan hade vi för ungefär två år sedan placerats i två olika och separata klasser, och egentligen var det då mycket förändrats mellan oss. Vi hade slutat pratat, slutat umgås, slutat se varandra som bekanta. Men på sommarlovet mellan sjuan och åttan hade jag tagit modet till mig och smsat honom, och där hade vår vänskap dragit igång igen på nytt. Vi hade smsat och pratat över olika sociala medier hela sommaren. Men setts, det hade vi inte gjort.

Skolan drog igång, och jag trodde att saker och ting var tillbaka till det normala. Men där hade jag tyvärr haft fel. Vi kollade inte på varandra när vi mötte varandra utanför matsalen där vi kom gåendes i våra kompisgäng, vi sade inte hej när vi passerade varandra för att gå till våra separata språkklasser. Det var som om vi inte kände varandra när vi inte höll i mobilerna. Och sådär fortsatte det.

Vi kom varandra närmre och närmre över mobilen. Han återfann sin plats som min bästavän, under en kort period, innan min syn på honom väldigt plötsligt förändrades och tog en helt annan vändning.

Mobilen vibrerade återigen, och ljudet väckte mig ur mina djupa tankar.

Elias - 21.24;

Hallå??

Denna gången lät jag inte tankarna svepa mig iväg. Jag förde snabbt in min fyrsiffriga kod och klickade mig snabbt in på våran sms konversation.

Jag - 21.24;

hejj:)

Elias - 21.25;

hur mår min prinsessa idag?

Jag - 21.25;

jag mår bra

dudå?

Elias - 21.25;

Varför antog du att du var prinsessan? jag syftade på din katt ;))

Hyfsat((:

Jag - 21.26;

ha ha ha roligt, du är en riktig lustigkurre, humorn på topp verkligen

Elias - 21.26;

Hahah ahh

Men du jag ville berätta något

Jag - 21.27;

jasså? tell me then

jag lyssnar(:

Elias - 21.27;

Jag har träffat en tjej, och hon är bland det snyggaste jag sett

Tror jag är kär

Det var som om luften gick ur mig. Orden som alltid verkade finna sin plats i mitt huvud försvann totalt för stunden, och jag kände genast hur besvikelsen steg inom mig och ersatte lyckan som jag tidigare känt. Jag förblev stum, stum och kluven bland tankar.

Jag rullade med en suck över på magen och hårdnade mitt grepp omkring mobilen.

Det gjorde nästan ont att föreställa honom med någon annan. Och jag som under flera veckor nu gått och sagt att jag var över honom, började tveka på mina egna ord. Om jag var det, varför kändes det så jobbigt och tungt att höra de där orden?

Det skulle varit jag. De orden ekade i mitt huvud om och om igen. Men ändå försökte jag skaka bort dom. Jag ville intala mig själv att jag bara var trött, eller att våra minnen tillsammans var det om triggade detta. Och att det inte var mina känslor som fortfarande stod i vägen för mig att faktiskt vara lycklig för hans skull.

Jag hade gått vidare, jag tyckte inte om honom på samma sätt längre. Trodde jag iallafall.

Även fast jag ville ha det bästa för honom. Så ville jag inte höra orden. Jag ville inte höra honom säga att det fanns någon annan, när jag så länge drömt om att få höra honom säga att det var mig han tyckte om, mig han ville ha.

Tillslut rullade jag tillbaka på rygg och klickade upp chatten igen. Han skulle ju förstå att något var fel om jag inte svarade när han berättade något sådant. Säkerligen skulle han förstå att jag hade känslor för honom.

Jag - 21.29;

men åh va roligt!!

hur träffades ni?

Elias - 21.29;

Hon kom fram och bad om mitt nummer, asså helt seriöst

Hon är inte bara snygg, hon är cool också

Vet du vad? ;)) Vi ska ses imorgon, hos mig.

Jag - 21.30;

men kul ju!

hoppas det blir bra

godnatt.

/ Kapitel ett, hoppas ni tycker om det.