The only true game F.S

Kapitel 18

Felix perspektiv

"Två latte tack" säger jag så artigt jag kan och räcker fram pengar till killen i kassan på espresso house. Han går snabbt iväg för att fixa min beställning och jag står och iakttar hans rörelse.
Tillslut går han fram till mig och ger mig mina två latte och jag ler snabbt till honom för att sedan vända mig om och gå till bordet där Hanna sa att hon skulle sätta sig.

"En latte till damen" säger jag glatt och ställer ner koppen på bordet och hon lägger ner sin mobil i sin ficka och ler tillbaka. "Tack" säger hon försiktigt.

" Hur länge är du ledig" frågar hon och tar en klunk av sin latte.

"En vecka" säger jag och granskar hennes ansikte noggrant.

En tystnad läggs över oss men ingen stel utan bekväm. Det mesta man hör är de andra som beställer eller folk som kliver in genom dörren. Det befinner sig inte så många här idag eftersom att det är ändå är en tisdag morgon och antagligen är de flesta på sina jobb eller i skolan.

Försiktigt tar jag en klunk av min latte och kollar mot dörren där en välbekant tjej kommer in. Hon såg risig ut, typ som om hon har varigt med i något slagsmål eller något med hennes rufsiga hår, slitna kläder och hennes blåmärken. Hon torkar sig i ögonen som om hon gråter och snyftar till.
Jag rynkar på näsan och undrar om jag borde gå fram till henne men när jag precis tänkte tanken av att gå fram så kollar hon på mig med skräck och vänder sig snabbt om.

"Vänta här" säger jag snabbt till Hanna och springer snabbt efter tjejen som jag inte kan komma på namnet på.

Jag ser henne springa runt ett hörn av gatan och följer efter men efter en stund jagandes så hittar jag henne inte. Hon är som bortblåst.

Med trötta och långsamma steg går jag tillbaka till caféet medan jag grubblar på vem hon kan ha vart och varför hon var så bekant. Men jag kommer inte på.