Jag var bara fem år när jag gick på dagis och brukade leka och ha jätteroligt. Allt började med att jag bara satt i soffan på dagis och hade jätteont i huvudet och det fortsatte i några dagar och tillslut tyckte dagisfröknarna att det blev för ofta så jag fick åka in till sjukhuset och röntga mig efter röntgen så såg doktorerna att jag hade fått en hjärntumör och de tänkte om jag skulle opereras eller strålas! De kom med beskedet om att jag var tvungen att opereras. Det blev så hastigt beslut men vi blev helt knäckta och rädda Jag tänkte om jag skulle dö eller överleva. Doktorerna sa att operationen skulle ta tjugofyra timmar! Jag lugnande mig när de sa att jag skulle sövas ner! Så började det med att jag fick duscha och sätta på mig sjukhuskläder. Sen åkte jag till operationssalen och fick säga hejdå till mamma och pappa så jag började gråta för jag visste att det skulle ta lång tid sen fick jag en mask och räknade till tre och sen kommer jag inte ihåg mer eftersom jag sov. Efter tjugofyra timmar vaknade jag upp med ett bandage om huvudet och var riktigt snurrig så jag kördes in på mitt rum! Mamma och pappa hjälpte mig och jag fick pröva gå lite, vilket inte funkade för jag var för snurrig så jag fick lägga mig i sängen igen. Sen låg jag på sjukhuset i några veckor och innan jag fick åka hem sa doktorerna att jag hade haft tur för att tumören låg så nära synnerven så jag hade kunnat bli blind, sen fick jag några mediciner. Sen började hemresan, när jag var hemma fick jag stanna hemma några dagar innan jag började nollan i svanbergaskolan. Ännu idag mår jag bra förutom att jag är överviktig och tar kortison som gör så att jag ska kunna överleva. Men det kommer dagar då det är riktigt jobbigt!
