Flickan med paraplyet

kapitel 1. paraplyet

När Esmira klev ut genom dörren märkte hon direkt att det skulle bli en jobbig dag, solen var stark och stod högt på himlen. När hon gick mot busshållplatsen höll hon paraplyet lågt för att inte bränna sig, så lågt att det dolde hennes ansikte och kortklippta vita hår. Hon var medveten om att bussen inte skulle gå förens om 24 minuter, men visste inte riktigt var busshållplatsen låg. Hon ville inte komma försent till första dagen i sin nya skola. (Ny skola pågrund av att hennes pappa tydligen tyckte att det var en bra idé att flytta till den tredje soligaste platsen i Nordamerika.)

Efter att ha gått ett tag var hon framme. Hon ställde sig brevid busskuren, i den såg hon en flicka sittandes, hon såg ut att kunna vara  i ungefär  samma ålder som hon själv... Den här flickan var dock nästan den rena motsatsen till Esmira, kort, solbrun och långa röda dreads. Den enda direkta likheten var näspiercingen, likadan som Esmiras fast i guld istället för silver.

Med 19 minuter kvar tills att bussen skulle gå så satt hon sig ner på marken med ryggen mot utsidan av kuren, stirrades ner mot sina kängor.

-Du vet... Du får sitta här bredvid mig på bänken.
Hörde hon ifrån busskuren bakom sig. Esmira tittade bakåt mot flickan med dreads och funderade på om hon var sarkastisk eller något.
-Nej tack.
Flickan skrattade och lämnade bänken för att sätta sig bredvid Esmira, när hon satte sig på marken sträckte hon fram handen mot henne.
-Acey.
Sa hon med ett leende. Men Esmira tog henne inte i handen utan svarade bara med sitt namn.
-Esmira.
-Okeej... Så... du är inte så mycket för att ta i hand? Jag förstår... Såå... Vart ska du?
-Till skolan.
-Haha ehm ja med, vilken skola går du på? Jag har aldrig sett dig förut.
-Willwood High, och det är för att jag flyttade hit förra veckan.
-Wooow aha, jag går där med, de är okej där men maten suger.
Hon visste inte vad hon skulle svara så hon bestämde sig för att inte säga något alls.
-Ehm... Varför har du paraply...?
-Jag tål inte solen.
-Vaaa? Vad händer om du får sol på dig?
Esmira tvivlade men drog sedan upp ärmen på hennes svarta tröja så att man såg hela armen. Armen var full med svart-lila blodådror och såg väldigt öm ut.
-Wow... Gör det ont?
-Nej inte nu, det gör bara ont direkt när jag får de, men det blir fula ärr efteråt.

-
Fortsättning följer c;