Månen lyser kall ner på den frysta marken. Då och då droppar det ner snö ifrån grenarna högt ovan för mig. Jag sitter vid foten av en stor gran, min andedräkt formar små moln när jag andas ut. Mina händer är iskalla och jag försöker att göra dom varma igen genom att gnida dom innanför fleeceärmen, det går så där. Jag vet att det inte är bra att sitta i skogen klockan två på natten en kall decembernatt. Speciellt inte i den här skogen, det har försvunnit många ungdomar härifrån den senaste tiden.
Det är finns en glänta inte långt ifrån där jag sitter. Det är en populär plats att ha fester i. Det är till och men någon som har byggt en grillplats och några bänkar att sitta på. Det spelas ofta hög musik och alkohol är inblandat. Mycket mer än så vet jag inte eftersom att jag aldrig varit med.
Jag brukade komma ut här precis efter att skolan hade börjat - innan alla fester - och bara tänka. Ibland gjorde jag mina läxor här men oftast inte. Men det...
Jag hör ett ljud som rycker mig ur mina tankar. Det kommer fler ljud, ljud av grenar som knäcks och jag tror även att jag kan höra någon som pratar. Jag ställer mig snabbt upp, jag kan känna att jag har suttit still för länge, jag är alldeles stel och kommer inte att kunna springa tillräckligt snabbt. Jag kommer aldrig att hinna, speciellt inte om det är en kille.
Jag hör definitivt någon som pratar nu. Jag står kvar ock försöker höra vad personen säger. Jag tror att personen ifråga är en tjej. Hon låter upphetsad när hon pratar, hon pratar med någon i en telefon tror jag. Jag kan inte riktig höra vad hon säger men jag tror att de är " Var fan är du, jag trodde att vi skulle göra det här tillsammans."
Jag sträcker mig ner på marken, trevande känner jag mig fram tills jag stöter i vad jag letar efter. Hammaren jag tog med mig för säkerhets skull.
Jag börjar långsamt att gå. Löven som för länge sedan har fallit ifrån träden ger inte ifrån sig ett ljud när jag försiktigt går över dom. Jag tror inte att hon har märkt mig, när jag dumt nog trampar på en gren. Knakandet av de enda grenen är nog det högsta ljudet jag har hört i hela mitt liv. Hon vänder sig om blixtsnabbt. Jag börjar springa. Det gör hon också.
Närmare.
Närmare.
Jag tar i med alla mina krafter och jag kan känna den välbekanta metallsmaken bildas i munnen. Grenarna piskar mig i ansiktet när jag springer igenom ett busksnår och blod börjar sippra ner för mitt högra ögonbryn. Snabbt utan att sänka farten höjer jag handen och torkar bort det.
Närmare.
Hon är snabb men även om jag har suttit still i flera timmar och mina muskler är stela är jag snabbare. Jag hoppar över en gammal stubbe och ramlar nästan, men jag lyckas snabbt få tillbaka balansen och springa vidare.
Närmare.
Jag höjer hammaren redo att göra henne det femte offret.
