Carlys dagbok

Part 30 sanning eller konsekvens

Carlys pov

Ca 30 minuter innan

"Men erkänn, visst var jag bra. För att vara första gången liksom." Säger jag senare när vi sätter oss i sofforna igen. Att åka skateboard var kul, len ganska svårt och det var nog tur att jag hade skydd.

"Vill du att jag ska vara ärlig? Okej, hur ska jag säga det här på ett snällt sätt, om jag säger så här, jag tor inte att du kommer att bli något proffs." Säger han retsamt och öppnar en Cola. Jag får också en som jag snabbt tar några klunkar från.

"Är du seriös? Jag som hade tänkt bli proffs. Nu har du ju krossat mina drömmar." Säger jag och putar lite med läppen.

Han ger mig en liten lätt knuff i axeln och då måste jag ju självklart putta tillbaka. Efter en stund har vi hamnat mitt i en vild brottningsmatch. Men när Emil råkar ge mig en lite för hård knuff så att vi far ner från soffan och Emil hamnar över mig, tas jag tillbaks till verkligheten. Eller så kanske jag bara far längre in i drömmen. Hans kropp över min, hans andetag mot mina. Men sen är det som om någon hällt ett glas vatten över mig och jag får lite smått panik. Hans kropp över min, hans andetag mot mina! Jag rör lite lätt på mig och försöker ta mig därifrån. Emil fattar vinken och reser sig upp. Han räcker ut sin hand men jag ignorerar den och ställer mig upp med hjälp av egna krafter. En stel tystnad sänker sig över oss.

"Okej, det där va..." Börjar jag.

"Jag vet." Svarar Emil.

"Vi kan väll bara glömma det. Liksom inget hände ju ändå så... Finns det något annat man kan göra här?" Jag är desperat över att byta samtalsämne för sanningen är, någonting hände. Han kanske inte märkte det men jag såg hans blickar som vilade en aning länge på mina läppar.

"Ja, vi kan ju typ... Spela kort?" Frågar han tvekande och jag nickar.

Kortspelandet hjälpte mig inte ett dugg. Inte. Ett. Dugg. Det var inte särskilt kul heller. Jag brukar gilla att spela kort men hela situationen var så stelt att vi bara satt helt tysta. Okej, jag måste göra något för att lätta upp stämningen. Frågan är bara vad. Tänk Carly, tänk!

"Det har var inte kul." Säger jag och lägget ner mina kort på bordet. Wow Carly, vilken stämnings upplättare du är, det där gjorde ju hela situationen mycket bättre. Not.

"Håller med, vi kan väl göra något annat. Typ sanning eller konsekvens." Frågar Emil och jag måste hålla mig för skratt. Jag skulle aldrig kunna ta Emil som en person som brukar köra sanning eller konsekvens. Ärligt talat tycker jag att det är ganska barnsligt. Det är alltid samma sak. Kyss han eller kyss hon eller vem är du kär i. Och efter en stund när man vet allt om alla eller när man inte vill svara på frågorna längre tar leken slut. Så enligt mig är det ganska barnsligt och tråkigt. Men vad som helst är väll bättre än att fortsätta den stela tystnaden förstöra stämningen.

"Okej, vem ska börja fråga?" Emil svarar att det kan jag så jag frågar honom: "sanning eller konsekvens."

"Well, jag brukar ju ta konsekvens men vi kan väl ta sanning eftersom att den här situationen inte kan bli mer stel än vad den redan är." Jag flinar åt hans svar även fast han har rätt.

"Okej, låt mig tänka." Vad ska jag fråga? Jag vet knappt något om honom så det finns ca 1000 frågor jag vill ställa, men de flesta är ganska personliga. Men set är ju bara vi två såå... "Vad gjorde du utanför fängelset? Du vet där vi först träffades."

Bra där Carly! En ganska vanlig fråga dom inte är allt för personlig, hoppas jag och som faktiskt har lite md dig själv att göra. Det här går ju framåt. Det tar dock en stund innan han svarar och jag hade nästan börjat tvivla på ifall han skulle svara.

"Precis som du, besökte någon. Någon jag inte hade sätt på länge och inte skulle besöka. Eller, jag vet inte ifall jag fick besöka han eller inte men jag borde inte ha gjort det. Han berättade något för mig som jag har haft svårt att släppa. Men det kunde jag ju inte veta då." Hans svar ger mig bara fler frågor men jag bestämmer mig för att hålla tyst. Om han vill att jag ska veta så kommer han berätta, förr eller senare.

Vi fortsätter att fråga varandra om lite ointressanta saker och den stela spänningen börjar försvinna. Skönt. Men istället får det mig att tänka på mina föräldrar. Är de också nervösa? Kommer det bli lika stelt mellan oss som det var mellan mig och Emil nyss? Egentligen är det kanske lite löjligt att vara nervös för att träffa de, de är ju trots allt mina föräldrar. Men jag har inte sovit under samma tak som de sedan jag var 6 år. Men det är inte det jag är mest nervös över. Jag är rädd för att upptäcka att de inte har ändrats. Att alla hemska barndomsminnen jag har ska återskapas. Hade det här varit för kanske ett år sedan hade jag förmodligen släppt det. Vad som har hänt har hänt, liksom. Det är i det förflutna. Men när man ser det förflutna spelas upp rakt framför ögonen på en, så blir man inte lika säker. För jag är mycket medveten om att det kan hända igen.

"Carly?" Frågar Emil och viftar med sin hand framför mina ögon.

"Förlåt, jag tänkte på annat. Vad var det du sa?"

"Sanning eller konsekvens. Uppenbarligen eftersom att vi körde det." Säger han och flinar.

"Självklart. Jag tar sann... Nej, förresten jag tar konsekvens." Svarar jag eftersom att jag bara har tagit sanningsfrågor hittills. Och jag menar, hur hemsk kan en konsekvens va?

"Kyss mig."

Två ord. 7 bokstäver. Mitt svar. Ett ord, 2 bokstäver. "Va?"

"Din konsekvens, kyss mig." Säger han och flinar.

"Menar du allvar?"

"Om du inte törs så är det bara att säga det. Men då måste du byta till sanning."

Jag himlar med ögonen och ställer mig upp. Emil ställer sig framför mig. Jag möter hans blick. Hans otroligt vackra ögon. Bruna ögon, något jag alltid faller för. Emil ser bra ut, är rolig och så men problemet är bara att jag gillar någon annan. Trots det närmar jag mig honom, sluter ögonen och möter hans läppar. De smakar gått. Det är ingen intensiv kyss, vi är båda väldigt försiktiga och den varar inte så länge. Men den lilla stund den varar glömmer jag allt. Jag låter alla mina tankar bara glida undan och fokuserar endast på Emil. Jag hör knappt när någon säger mitt namn bredvid mig .

Men när kyssen avslutas och jag vänder blicken mot personen som alldeles nyss sa mitt namn börjar jag må illa. Simon.

***

Håller på vad som kommer hända sen ett litet tag till. Ville få in hur det hände i Carlys perspektiv också. Men nästa kapitel kommer handla om vad som händer efter kyssen.

KRAM!