Run Away ~ o.e

Kapitel 2

Jag vaknade med ett ryck.

Nattbussen hade kört på något men nu gungade den svagt sida till sida, påväg till sin destination.

Bussen var i stort sett tom. Jag delade utrymmet med fyra andra personer, en sovande kille med afro ett par rader bakåt, en mamma som matade sin bebis längst fram och en tjej med mörkt hår i min ålder bakom mig som scrollade igenom sin mobil.

Jag suckade och kollade ut genom fönstret. Stockholms gator visades fortfarande utanför fönstret.

Plötsligt spelades en välkänd melodi. Min ringsignal. Jag rotade i trunken och fann snart en iPhone i min hand.

Displayen visade "Pappa"

Längre upp på skärmen såg jag att jag fått tretton missade samtal från samma person.

Jag tryckte bort samtalet och stängde av ljudet. Mobilen las i fickan. Sedan la jag bak huvudet på sätet och stängde ögonen.

Det tog inte lång tid för mobilen att börja vibrera i fickan. Jag suckade märkbart och släppte ner den i trunken istället. Där fick den vibrera hur mycket den ville.

Jag placerade återigen huvudet på kudden och ögonen stängdes.

Nästa gång mina ögon öppnades var det av att en hand skakade min axel. Jag tittade upp och såg en man i fyrtioårs åldern med en röd keps. Det var busschauffören.

"Vi är framme i slutdestinationen, Mölndal."

Sa han och jag nickade snabbt, tog min trunk och lämnade bussen. Jag trodde jag skulle komma till något sorts centrum, men Mölndal funkar. Det är nog ändå bra med ett lite mindre ställe där jag är mindre märkbar.

Bussen körde iväg och där stod jag nu kvar själv klockan 7 på morgonen. Staden började vakna till. Lysen tändes i fönstren, några människor gick på gatan.

Jag visste vad jag skulle göra först. Leta upp en bankomat.

//30 minuter senare//

Jag andades ut. Äntligen hade jag en bankomat framför mig. Jag satte i kortet och knappade in koden.

3478

Jag hade sett den tusen gånger, pappa har aldrig hållt för handen eller ens slängt en blick bakåt när han knappat in sin kod.

Jag tog ut pengar tills det inte fanns något kvar.

30 000 kr höll jag nu i min hand. Om jag varit pappa hade jag inte haft så mycket men det var en fördel för mig just nu så vad spelade det för roll?

Jag la pengarna i trunken.

Sedan tog jag tag i båda kanterna av pappas kort och böjde det på mitten tills det gick i två delar. Sedan tog jag mitt svarta läppstift ur väskan och strök över pappas namn med en svart linje.

Jag släppte ner kortet på marken, stampade på det och gick iväg.

Nu fanns det förhoppningsvis inget bevis på att jag varit här eller att jag tagit pengar härifrån.